Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvehågsen om vad han skulle säga. Denna tystnad blev
bägge så plågsamt obehaglig, att det kom en abnorm
ryckning i läpparna på Stepan Arkadjevitj, medan han utan att
tala stirrade Karenin i ansiktet.
— Se där, vad jag velat säga henne, — sade Alexej
Alexandrovitj och vände bort huvudet.
— Ja, ja... — sade Stepan Arkadjevitj, som var ur
stånd att svara, därför att gråten satt i halsen på honom.
— Ja, ja. Jag förstår er båda, — fick han slutligen fram.
— Jag skulle önska få veta, vad hon vill, — sade Alexej
Alexandrovitj.
— Jag är rädd för att hon inte själv förstår sin
belägenhet. Hon kan inte döma därom, — sade Stepan Arkadjevitj
med återvunnen fattning. — Hon är tillintetgjord, rent av
tillintetgjord av din storsinthet. Om hon får läsa detta
brev, kommer hon att sakna kraft att lämna något svar, hon
kommer blott att ännu djupare sänka sitt huvud.
— Ja, men vad skall man företa sig i ett sådant fall?...
hur vinna förståelse... hur få reda på vad hon vill?
— Om det tillåtes mig att säga min mening, så är det
min tanke, att det tillkommer dig att hänvisa på de mått
och steg, som du finner behövliga för att få ett slut på
denna belägenhet.
— Alltså, anser du, att man bör göra slut på den? —
avbröt honom Alexej Alexandrovitj. — Men hur? — tillade
han och gjorde en rörelse med händerna framför ögonen,
en gest, som ej tillhörde hans vanliga, — jag ser ingen
möjlig utväg.
— Det finns utvägar ur allt, — sade Stepan
Arkadjevitj och reste sig med återvändande livlighet. — Det var
en tid, då du ville upplösa... Om du nu kommit till den
övertygelsen, att ni inte kan finna gemensam lycka...
— Man kan förstå begreppet lycka på olika sätt. Men
låt oss förutsätta, att jag är med på allt, att jag inte har
någon egen vilja. Vad finns det för utväg ur vår belägenhet?
— Om du vill veta min mening, — sade Stepan
Arkadjevitj med samma mjuka, mandelljuva leende som då han
nyss talade med Anna. Detta godlynta leende var så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
