Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
övertygande, att Alexej Alexandrovitj i känslan av sin
motståndslöshet gav vika för det och viljelöst var redo att sätta
sin lit till vad Stepan Arkadjevitj skulle komma att säga.
— Hon säger det aldrig. Men endast ett är möjligt, endast
ett önskar hon, — fortfor Stepan Arkadjevitj, — det är
upphörandet av förbindelsen mellan er och frihet från
trycket av alla minnen, som hänföra sig till den. Enligt mitt
förmenande behövs det i den belägenhet, som nu föreligger, en
uppgörelse om ett nytt förhållande er emellan. Och detta
förhållande kan blott vara att finna i bägge parternas frihet.
— Skilsmässa, — avbröt Alexej Alexandrovitj med ett
uttryck av vedervilja.
— Ja, jag förmodar, att skilsmässa, ja-ha,
skilsmässa..., — upprepade Stepan Arkadjevitj rodnande. — Det
är i alla fall den förståndigaste utvägen ur den belägenhet,
vari två makar som ni kommit. Vad är att göra, om två
makar funnit, att det är omöjligt att leva tillsammans?
Sådant sker ju ofta nog.
Alexej Alexandrovitj suckade tungt och slöt ögonen.
— Här gäller det blott att ta en omständighet med i
räkningen, frågan om en av makarna önskar ingå nytt
äktenskap. Om så inte är förhållandet, så är saken mycket
enkel, — sade Stepan Arkadjevitj, som allt mer och mer
kände sig frigjord från det, som lagt band på honom.
Alexej Alexandrovitj, som av sinnesrörelse fått djupa
fåror i pannan, mumlade något för sig själv och svarade
ingenting. Allt det, som för Stepan Arkadjevitj föreföll
mycket enkelt, hade Alexej Alexandrovitj tusentals gånger
genomtänkt. Och allt detta tedde sig för honom icke blott
långt ifrån mycket enkelt, utan fullkomligt omöjligt.
Skilsmässan, vars tänkbara enskildheter han redan satt sig in i,
syntes honom numer omöjlig av den orsak, att hans känsla
för egen värdighet och hans aktning för religionen icke
tillstadde honom att ta på sig skulden för ett fingerat
äktenskapsbrott och ännu mindre att tillåta, att hans hustru,
som han förlåtit och höll av, skulle bli överbevisad om
brottslighet och höljd med skam. Och en skilsmässa syntes
honom omöjlig även av andra, långt viktigare skäl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
