- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
595

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - XXIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Jag känner knappt igen dig i kortklippt hår. Du
har blivit ännu vackrare. Du påminner om en gosse. Men
vad du är blek!

— Ja, jag är mycket klen, — sade hon med ett leende.
Och hennes läppar kommo åter i darrning.

— Vi skall fara till Italien, du skall återvinna hälsan, —
sade han.

— Är det verkligen möjligt, att vi skulle kunna vara
samman som man och hustru, du och jag? — sade hon och
såg honom tätt in i ögonen.

— Det är bara förunderligt för mig, att det en gång har
kunnat vara annorlunda.

— Stiva säger, att han gått med på allt, men jag kan
inte motta hans storsinthet, — sade hon tankfullt seende
förbi Vronskijs ansikte. — Jag vill inte ha någon skilsmässa,
nu är allt det likgiltigt för mig. Jag vet bara inte, vad han
fattar för beslut om Serjozja.

Han kunde icke alls förstå, hur hon i detta ögonblick
kunde erinra sig sin son, tänka på skilsmässan. Var inte
allt likgiltigt?

— Tala inte om det, tänk inte på det, — sade han,
vridande hennes hand i sin och bemödande sig om att dra
till sig hennes uppmärksamhet, men hon såg fortfarande
icke på honom.

— Ack, varför fick jag inte dö, det hade varit bättre,
— sade hon, och stilla tårar runno ned utefter hennes båda
kinder, men hon sökte le för att icke göra honom ledsen.

Att avstå från den ärofulla och farliga anställningen i
Tasjkent skulle, efter Vronskijs tidigare begrepp, varit
något skamligt och omöjligt. Men nu beslöt han sig för att
avböja den utan en minuts tvekan, och då han till följd
härav på högre ort märkte ogillande över sitt beteende, tog
han omedelbart därpå avsked.

En månad därefter var Alexej Alexandrovitj lämnad
ensam med sin son i hemmet i Petersburg. Anna for
utomlands med Vronskij utan att ha erhållit laglig skilsmässa,
besluten att avstå därifrån.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0601.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free