Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stepan Arkadjevitj föreslog honom att resa utomlands. Han
gick gärna med på allt. »Gör vad ni vill, om det roar er.
Jag är lycklig, och min lycka kan varken bli större eller
mindre, vad ni än företar er», tänkte han. Då han
meddelade Kitty Stepan Arkadjevitjs förslag att de skulle resa
utomlands, blev han mycket förvånad över att hon icke
gick med på det, utan i fråga om deras förestående samliv
hade vissa egna bestämda önskningar. Hon visste, att
Levin hade sin verksamhet på landet och att han höll av denna
sin sysselsättning. Hon förstod efter vad han kunde märka
alls icke hans yrkesangelägenheter och ville rent av icke
förstå sig på dem, men det hindrade ingalunda, att hon
ansåg hans verksamhet vara något som var av synnerlig vikt.
Och nu visste hon, att de skulle ha sitt hem på landet,
och ville icke fara utomlands, där hon icke hade att
tillbringa sitt liv, utan dit, där deras hem skulle vara. Denna
bestämt uttryckta önskan förvånade Levin. Men som allt
var honom lika bra, bad han Stepan Arkadjevitj, alldeles
som om detta hade varit något man just borde begära av
denne, att bege sig ut till landet och där ställa om allt,
som behövde bli ordnat, med den fina urskillning, han var
så rikt begåvad med.
— Men säg mig, — sade en gång Stepan Arkadjevitj,
som kommit tillbaka från landet, där han skött om allt
för de nygiftas mottagande, — har du något intyg om att
du biktat?
— Nej. Varför så?
— Utan det kan du inte bli vigd.
— Aj, aj, aj! — skrek Levin till. — Det är väl bortåt
nio år sedan jag gick till skrift. Jag har inte tänkt på det.
— Jo, du är skön, — sade Stepan Arkadjevitj leende,
— och så kallar du mig för en nihilist! Det går emellertid
inte. Du måste gå till skrift.
— När då? Jag har fyra dar på mig.
Stepan Arkadjevitj ordnade även denna sak. Och
Levin beredde sig att gå till skrift. För Levin var det som för
varje person, som själv saknar tro och samtidigt hyser
aktning för andra människors religiösa uppfattning, oerhört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
