- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
13

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sade han i milt förebrående ton. — Om ni kan hysa kärlek för
era barn, så kommer ni som en god fader icke blott att önska
ert barn rikedom, välgång och heder, ni skall också
eftertrakta dess frälsning, dess själs upplysande av sanningens
ljus. Eller hur? Vad skall ni svara, då ett oskyldigt litet
barn kommer att fråga er: »Far, vem har skapat allt härligt
i denna världen — jorden, vattnet, solen, blommorna,
gräset?» Skulle ni då kunna svara det: »jag vet inte?» Ni
kan inte vara okunnig om, att Herren Gud i Sin stora nåd
yppat detta för er. Eller ert barn kommer att fråga er:
»Vad väntar mig i livet efter detta?» Vad skall ni svara det,
då ni ingenting vet? Hur skall ni kunna ge det ett svar?
Skall ni överlämna det åt djävulens och världens förförelse?
Det vore illa! — sade han och stannade i sitt tal läggande
huvudet på sned och seende på Levin med sina vänliga,
milda ögon.

Levin hade intet svar att komma med nu — icke därför
att han icke ville inlåta sig på ett meningsutbyte med
prästen, utan därför att ingen förr ställt sådana frågor till
honom. Innan hans små en gång skulle vända sig till honom
med dylika spörsmål var det också god tid att tänka över
vad man då borde ge till svar.

— Ni står nu i begrepp att inträda i en livsperiod, —
fortsatte prästen, — då det blir nödigt att bestämma sig
för en väg och följa den. Bed Gud, att Han i Sin nåd må
förbarma sig över er och hjälpa er, — yttrade han. — Vår
Herre och Gud Jesus Kristus må i Sin människoälskande,
givmilda nåd förlåta dig, mitt barn... — och sedan han
som avslutning läst absolutionsbönen välsignade prästen
Levin och lät honom gå.

Då Levin denna dag vänt tillbaka från kyrkan, erfor
han en glad känsla över, att detta brydsamma bestyr var
överståndet och att det hela hade kunnat försiggå utan
att han blivit nödsakad att ljuga. Dessutom dröjde det kvar
hos honom ett oklart minne om att det, som denne gode och
älskvärde gubbe sagt, alls icke var så dumt, som det till en
början synts honom, och att det fanns något däri, som det
ålåg honom att söka ta ställning till.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free