Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på att Levin skulle komma. Till sist sade en av damerna,
som tagit upp sin klocka: »men det är dock besynnerligt!»,
och alla gästerna kommo i oro och började att högljutt ge
uttryck åt sin förundran och sitt misshag. En av
marskalkarna gav sig av för att ta reda på vad som hänt.
Under tiden stod Kitty, för länge sedan fullt färdig,
iförd vit klänning med lång slöja och med en krans av
orangeblommor i håret, i sällskap med sin vigselmor och
sin syster fru Lvova hemma i salen hos Stjerbatskijs och
såg ut genom fönstret, sedan över en halv timme förgäves
väntande på att en av hennes marskalkar skulle komma och
underrätta om att brudgummen anlänt till kyrkan.
Samtidigt gick Levin iförd byxor men utan väst och
frack fram och tillbaka i sitt hotellrum ideligen stickande
huvudet ut genom dörren och seende längs korridoren. Men
ute i korridoren syntes icke den till, som han väntade på,
och med förtvivlad uppsyn fick han vända tillbaka och
yttra till den i lugn och ro rökande Stepan Arkadjevitj:
— Har då någonsin en människa varit i en sådan fatalt
fånig belägenhet?
— Ja, det är dumt, — bekräftade Stepan Arkadjevitj
med ett milt leende. — Men lugna dig, han kommer snart
med den.
— Nej, då! — utbrast Levin med tillbakahållet ursinne.
— Dessa idiotiska urringade västar! Det är omöjligt! —
sade han och såg på en skjorta, som låg tillskrynklad
framför honom. — Och tänk om sakerna redan är inlämnade
på järnvägsstationen! — ropade han förtvivlad.
— Då får du ta på dig min.
— Ja, det borde jag för länge se’n ha gjort.
— Man bör ändå undvika att verka löjlig... Vänta,
det ordnar sig nog.
Saken var den, att då Levin skulle börja kläda på sig,
kom Kuzma, hans gamle betjänt, med frack, väst och allt
som han trodde behövdes.
— Och skjortan! — skrek Levin.
— Den är ju redan på, — svarade Kuzma med ett
stillsamt leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
