- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
23

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - III - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Kuzma hade icke tänkt på att lägga undan en ren
skjorta. Tillsagd att packa in allt och forsla det till
Stjerbatskijs, varifrån de nygifta samma afton skulle bege sig
till tåget, hade han gjort som man sagt och packat in allt
utom frackkostymen. Skjortan, som Levin på morgonen
hade satt på sig, hade blivit tillskrynklad och kunde
omöjligt användas till en modern urringad frackväst. Att skicka
efter en från Stjerbatskijs var väl långt. Man sände en
betjänt för att köpa en skjorta, han kom tillbaka: överallt
var det stängt — det var söndag. Så skickade man till
Oblonskijs efter en av Stepan Arkadjevitjs skjortor, den
var alldeles för vid och dessutom för kort. Till sist skickade
man ett bud i väg till Stjerbatskijs för att packa upp Levins
saker. I kyrkan väntade man på brudgummen, medan
denne ännu gick fram och tillbaka på sitt hotellrum lik ett
instängt vilddjur, tittade ut i korridoren och med fasa
och förtvivlan tänkte på, vad han pratat ur sig allt för
något för Kitty och vad hon nu kunde tänka därom.

Äntligen kom den stackars Kuzma med andan i halsen
störtande in i rummet medförande en skjorta.

— Jag fick nyss tag i den. De höll redan på att föra
sakerna till järnvägen, — sade Kuzma.

Tre minuter därefter rusade Levin i väg genom
korridoren utan att titta efter vad klockan var för att icke
ytterligare skrämma upp sig.

— Hör du, brådska lagom, — sade Stepan Arkadjevitj,
som leende i maklig takt skyndade efter honom. — Det
ordnar sig, det ordnar sig nog... säger jag.

IV.



— De har kommit! — Där är han! — Vem? — Är det
den yngre av de två herrarna? — Och hon, kära barnet, är
ju varken levande eller död! — hördes röster yttra i den
väntande hopen, då Levin, efter att ha sammanträffat med
bruden utanför porten, med henne vid sin sida trädde in i
kyrkan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free