Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stepan Arkadjevitj berättade orsaken till dröjsmålet
för sin hustru, och gästerna fingo något att leende viska
mellan sig. Levin gav icke akt på något som helst, han såg
blott på sin brud utan att ta ögonen från henne.
Alla tyckte, att hon tynat av på sista tiden och alls
icke var så vacker under brudkronan som eljes, men det
kunde Levin alls icke finna. Han såg på hennes höga
frisyr, där vita blommor sutto och den vita slöjan var
uppfästad, på hennes höga veckade krage, som på ett alldeles
särskilt flickaktigt sätt från sidan dolde och framtill blottade
hennes långsträckta hals, såg på hennes ovanligt smäckra
liv, och det tycktes honom, att hon gjorde sig bättre än
någonsin, icke därför att dessa blommor, denna slöja, denna
från Paris beställda klänning lade ytterligare någonting till
hennes skönhet, utan därför att trots denna arrangerade
praktfullhet i klädseln, uttrycket i hennes älskliga ansikte,
i hennes blick, i hennes läppar var alldeles hennes eget
uttryck av troskyldighet och oskuld.
— Jag tänkte redan, att du kanske velat fly undan, —
sade hon och log mot honom.
— Det är för dumt, det som hänt mig, för rysligt att
tala om! — sade han rodnande och måste i detsamma
vända sig mot Sergej Ivanovitj, som kom fram mot honom.
— Jo, det var en skön historia med din skjorta! — sade
Sergej Ivanovitj och ruskade leende på huvudet.
— Ja, ja, — svarade Levin utan att uppfatta vad som
sades.
— Nå, Kost’ja, — sade Stepan Arkadjevitj med en
låtsad ängslan i sin uppsyn, — nu måste en viktig fråga
avgöras. Du torde i denna stund kunna inse dess
betydelse i hela dess vidd. Man har frågat mig, om man skulle
tända ljus som brunnit förut eller alldeles nya? Skillnaden
i pris är tio rubel — tillade han formande läpparna till ett
leende. — Jag har avgjort saken, men vet inte om du
godkänner mitt beslut.
Levin förstod, att Oblonskij skämtade, men han var
ur stånd att le däråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
