- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
25

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Nå, hur skall det vara: ljus, som redan varit tända,
eller nya? Det är frågan.

— Ja, ja, låt tända nya.

— Nå, det gläder mig! Då är den frågan avgjord! —
sade Stepan Arkadjevitj leende. — I en sådan här
belägenhet blir ändå folk bra dumma, — sade han till Tjirikov, då
Levin, som med en förvirrad blick betraktat dem, intagit
sin plats vid brudens sida.

— Se till, Kitty, att det blir du, som först stiger upp på
mattan, — sade grevinnan Nordstone, som kom fram till
dem. — Jo, ni är skön! — vände hon sig till Levin.

— Nå, du är väl inte rädd? — sade Marja Dmitrijevna,
en gammal tant.

— Du fryser väl inte? Du är så blek. Vänta, böj dig
litet! — sade fru Lvova, Kittys syster, och med en mjukt
buktande rörelse av sina vackra fylliga armar började hon
leende att ordna blommorna på systerns huvud.

Dolly kom fram och ville säga något, men kunde icke
få fram det och brast i gråt, då hon gjorde ett onaturligt
försök att le.

Kitty såg på alla med lika förvirrad blick som Levin.

Under tiden hade de gudstjänstförrättande alla fått på
sig sina skrudar, och prästen steg åtföljd av diakonen fram
till en pulpet, som var placerad i kyrkans skepp nära
ingången. Prästen vände sig mot Levin efter att ha yttrat
något, som denne emellertid icke uppfattat.

— Tag bruden vid handen och led fram henne, — sade
den närmast stående marskalken till Levin.

Det dröjde en god stund innan Levin förstod, vad män
ville han skulle göra. Länge fick man hålla på med att
söka få honom åstad och man var nära att uppge försöket
emedan han ideligen antingen räckte fram fel arm eller
ville ta brudens arm från orätt håll, men slutligen förstod
han, att han utan att ändra ställning hade att fatta brudens
högra hand med sin högra. Då han slutligen gripit brudens
hand som det skulle vara, gick prästen några steg före dem
och stannade vid pulpeten. Skaran av närvarande
släktingar och bekanta drog sig under dovt sorlande samspråk och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free