- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
34

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mening det var han, som först satt foten på mattan, enligt
andras åter hade de gjort det båda samtidigt.

Efter de sedvanliga frågorna om deras önskan att ingå
giftermål och om de icke lovat någon annan äktenskap,
varvid deras svar med underlig klang ljödo i deras öron,
vidtog gudstjänsten på nytt. Kitty lyssnade till böneorden
och ville fatta deras mening, men kunde icke. En känsla
av hänförelse och ljus glädje fyllde allt mer och mer hennes
själ allteftersom vigselceremonien fortskred, och denna
känsla betog henne iakttagelseförmågan.

Man bad: »måtte renhetens ande givas dem, måtte
livsfrukt förunnas dem och de få glädja sig åt synen av söner
och döttrar.» I bönen nämndes om att Gud skapat kvinnan
av Adams revben, och »för den skull skall en man övergiva
fader och moder och bliva när sin hustru, att de tu skola
vara ett kött», och att »detta under är stort». Man bad, att
Gud skulle skänka dem fruktsamhet tillika med sin
välsignelse såsom åt Isak och Rebecka, Josef, Moses och Sippora,
och att de måtte få se sina söners söner. »Allt detta är
vackert, — tänkte Kitty lyssnande till orden, — allt detta
kan blott vara så», och ett glatt leende, som ofrivilligt
meddelade sig åt alla, som betraktade henne, strålade upp på
hennes förklarade anlete.

— Sätt fast dem ordentligt! — hördes viskningar, då
prästen räckte fram kronorna, och Stjerbatskijs
handskklädda hand darrande höll upp kronan högt över brudens
huvud.

— Sätt den på mig! — viskade hon leende.

Levin såg på henne och förvånades över det glada
skimmer, som låg över hennes ansikte, och ofrivilligt erfor han
samma glädjekänsla. Det blev glatt och ljust i hans sinne
som i hennes.

Det var en glädje att lyssna till uppläsandet av en text
ur apostlabreven och iaktta överdiakonens sjunkande
tonfall vid avslutningsorden, som publiken med sådan
otålighet väntat på. Det var en glädje att ur en flat skål dricka
ljumt rött vin uppblandat med vatten och ännu
fröjdefullare kände Levin det, då prästen slog mässkruden tillbaka,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free