- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
38

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Golenistjev ansiktsuttryck och fattade innebörden i att han förde
samtalet över på annat. — »Jag kan låta honom bli bekant
med Anna, han uppfattar saken som sig bör.»

Under dessa tre månader, som Vronskij tillbragt
utomlands i Annas sällskap, hade han, då han sammanfördes med
nya bekantskaper, alltid uppställt frågan, hur den och den
personen kunde uppfatta hans förhållande till Anna och i
regeln hade han hos männen funnit en uppfattning »som
sig bör». Men om någon frågat honom eller dem, som hade
en förståelse »som sig bör», vari denna förståelse närmare
bestod, skulle både han och de ha kommit i stort bryderi.

I själva verket var det så, att de, som enligt Vronskijs
mening uppfattade saken »som sig bör», alls icke förstodo
den, utan blott förhöllo sig såsom i allmänhet
väluppfostrade människor ha för sed inför alla invecklade och oklara
frågor som förekomma i livets mångfaldiga förhållanden,
de iakttogo ett försynt uppträdande och undveko
häntydningar och oangenäma frågor. De gjorde min av att
tillfullo förstå situationens innebörd, att rent av ge den sitt
gillande, men låtsades anse det onödigt och icke på sin
plats att orda om allt detta.

Vronskij kände med ens på sig, att Golenistjev var en
av dessa förstående, och fann därför dubbel anledning att
glädja sig åt sammanträffandet. Golenistjev uppförde sig
också, då han blev sammanförd med Karenina, på ett sätt
som helt överensstämde med Vronskijs önskan. Utan att
lägga ringaste tvång på sig undvek han tydligen att röra
vid alla slags samtalsämnen, som kunde ge anledning till
obehag.

Han hade icke förr varit bekant med Anna och blev
starkt intagen av hennes skönhet och ännu mera av den
enkla naturlighet, hon visade i den belägenhet, vari hon
befann sig. Hon rodnade, då Vronskij trädde in i sällskap
med Golenistjev, och denne intogs på det högsta av den
barnaktigt friska blodfullhet, som med ens lade sig över
hennes vackra och öppna ansikte. Och särskilt tilltalade
det honom, att hon genast, liksom med avsikt för att inga
missförstånd skulle uppstå i sällskap med den nya

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free