- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
49

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - IX - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

avlägset liggande stadsdelen. Sedan man av gårdskarlens
hustru fått höra, att Michajlov tog mot besök i sin ateljé,
men att han för tillfället befann sig i sin bostad några
steg därifrån, skickade de honom sina visitkort med
anhållan om att få bese hans tavlor.

X.



Målaren Michajlov var såsom alltid upptagen med sitt
arbete, då han erhöll greve Vronskijs och Golenistjevs
visitkort. På morgonen hade han i ateljén arbetat på sin
stora tavla. Hemkommen därifrån hade han blivit ursinnig
på sin hustru för att hon icke förstått att rätt behandla
värdinnan, som kommit och krävt betalning.

— Minst tjugo gånger har jag sagt till dig, att du inte
skall inlåta dig på ordbyte med henne. Du är dum nog
ändå, och när du uttrycker dig på italienska, blir du
trefaldigt dum, — sade han till henne efter att en god stund ha
munhuggits med henne.

— Du skulle inte dröja så med betalningen, det är inte
mitt fel. Hade jag bara pengar...

— För Guds skull, låt mig vara i fred! — ropade
Michajlov med grinig stämma och hållande fingrarna för öronen
gick han in i sitt arbetskabinett, en avbalkning i rummet,
och stängde dörren efter sig. »Hon är omöjlig!» utbrast han
för sig själv, satte sig vid bordet, slog upp en portfölj och
grep sig med iver an med en påbörjad teckning.

Aldrig arbetade han så febrilt och så framgångsrikt som
då livet kommit i olag för honom, särskilt då han blivit
osams med sin hustru. »Ack, den som kunde försvinna
någonstans från allt det här!» tänkte han fortsättande sitt
arbete. Han höll på med att teckna bilden av en man, som
befann sig i ett utbrott av vrede. Han hade redan tidigare
gjort en sådan teckning, men han hade icke blivit belåten
med den. »Nej, den andra var bättre... Var är den?» Han
gick ut med mulen uppsyn och utan att se på sin hustru
frågade han sin äldsta dotter, var de gjort av det papper,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free