- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
56

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anlete återspeglar kärlek, överjordiskt lugn, redobogenhet
att lida döden och medvetande om det fåfängliga i
mänskliga ord. Det faller av sig själv, att ämbetsmannaskapet
tryckt sin prägel på Pilatus och att medlidandet finnes hos
Kristusgestalten, då den ene är representant för det
materiella, den andre för det andliga livet. Allt detta och
mycket annat drog genom Michajlovs medvetande, och
hans ansikte strålade åter upp i hänförelse.

— Hur denna gestalt är målad, vilken luft omkring
den. Man tycker, att man skulle kunna gå omkring den, —
sade Golenistjev, som tydligen därmed ville göra en
förstucken antydning om, att han icke gillade innehållet i den
tänkta gestalten.

— Ja, det är gjort med förunderligt mästerskap! —
sade Vronskij. — Hur klart figurerna i bakgrunden träder
fram! Det är verklig teknik, — sade han vänd till
Golenistjev och häntydde därmed på ett samtal mellan dem,
under vilket Vronskij yttrat sin misströstan om att nå en
sådan teknik.

— Ja, ja, den är förundransvärd! — instämde
Golenistjev och Anna.

Trots den upplivade sinnesstämning, vari Michajlov
befann sig, kände denne, då han hörde tekniken föras på tal,
ett styng i sitt hjärta och antog med ens en butter uppsyn
och såg på Vronskij med misslynt blick. Han hade ofta
hört ordet teknik och aldrig kunnat bli rätt klok på vad
som menades därmed. Han visste, att man därmed förstod
den mekaniska skickligheten att måla och teckna med
frånseende av förmågan att ge ett innehåll. Ofta hade han
lagt märke till att man, såsom sannolikt vid det beröm han
just nu fick höra, ställde tekniken i motsättning till det inre
värdet, liksom man på ett utmärkt sätt kunde måla något,
som till sin innebörd var dåligt. Han visste, att det
behövdes stor omsorg och försiktighet för att då man tog av
skyddsomhöljena icke skada det som blivit utfört, men i
målarkonsten — fanns det ingen teknik. Om ett litet barn
eller en köksa hade kunnat se just det som han sett, skulle
också detta barn och denna enkla kvinna ha kunnat giva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free