Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han älskar, så måste en man med verklig kärlekskänsla få
en känsla av vämjelse. En dylik obehaglig förnimmelse
erfor Michajlov, då han såg Vronskijs målning: han kände
både löje och förargelse, kände sig både medlidsam och
harmsen.
Vronskijs vurm för måleri och medeltidsstudium varade
emellertid icke länge. Han hade så stark smakkänsla i
fråga om målning, att han icke kunde föra sin tavla till slut.
Tavlan fick stå ofullbordad. Vronskij hade en dunkel känsla
av att bristerna hos den, som till en början varit föga
märkbara, skulle komma att träda i öppen dag, om han helt
utförde målningen. Det skedde honom detsamma som
Golenistjev, som förföljd av en känsla att ingenting ha att säga
ideligen sökte bedraga sig med inbillningen att hans idé
ännu icke helt mognat, att han måste bära på den än en tid
och samla material. Men av detta blev Golenistjev
förgrämd och utplågad, Vronskij däremot kunde icke plåga
sig med självbedrägeri och minst av allt bli förgrämd. Med
den beslutsamhet, som låg i hans karaktär, gjorde han ett
tvärt slut på sysslandet med målning utan att genom
någon inre uppgörelse för sig ha klargjort sin ställning.
Men då denna sysselsättning icke längre fanns, syntes
för honom och Anna, som greps av förvåning inför hans
plötsliga besvikenhet, hela deras vistelse i den italienska
staden så tröstlöst tråkig, deras hyrda palazzo tycktes dem
med ens så iögonfallande smutsigt och förfallet, det blev
så obehagligt att titta på gardinernas fläckar, parkettgolvens
remnor, karnisernas trasiga stuckatur, och den evigt
enahanda Golenistjev blev så outhärdlig, likaså den italienske
professorn och den tyske turisten, att de måste skaffa sig
förändring i sitt liv. De beslöto sig för att resa tillbaka till
Ryssland och bosätta sig på landet. På vägen dit hade
Vronskij för avsikt att i Petersburg ordna arvsaffärerna med
sin bror, och Anna längtade efter att där träffa sin son.
Sommaren skulle de så tillbringa på ett av Vronskijs stora
familjegods.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
