- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
71

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betett sig mot en ung furst Tjarskij, som dagen före deras
avresa från Moskva väl taktlös flirtat med henne. »Han är ju
svartsjuk», — tänkte hon. — »Herre Gud, vad han är rar och
enfaldig. Han är svartsjuk för min skull! Han skulle bara
veta, att jag inte bryr mig om någon annan mer än jag tycker
om vår kock Pjotr», — tänkte hon betraktande hans nacke
och rödbruna hals med en för henne ännu sällsam känsla
av äganderätt. — »Fast det är synd att dra honom från
arbetet, han hinner för resten nog ändå vad han skall, måste
jag se hans ansikte. Jag undrar om han känner, att jag ser
på honom? Jag vill, att han vänder sig om... Jag vill det,
nå, låt se!» och hon spärrade ännu mer upp ögonen för att
förstärka blickens verkan.

— Ja, detta drar till sig alla safter och den glans det
ger är falsk, — mumlade han och hörde upp med att skriva
kännande, att hon såg på honom, och vände sig leende
om.

— Vad är det? — frågade han och reste sig med leendet
kvar på läpparna.

»Se, han vände sig om», tänkte hon.

— Det är ingenting, jag ville bara, att du skulle vända
dig om, — sade hon och betraktade honom, hon ville gissa
sig till, om han blivit förargad eller icke över att hon
avbrutit honom mitt i arbetet.

— Ja, så bra vi två har det! Åtminstone jag, — sade
han och gick bort till henne med blicken tindrande av lycka.

— Jag har det så bra! Jag har ingen lust att fara
någonstans, minst av allt till Moskva.

— Nå, vad tänkte du på?

— Jag? jag tänkte... Nej, nej, fortsätt med att skriva,
låt mig inte störa, — sade hon och knep hop munnen, —
jag måste klippa ut de här hålen, ser du...

Hon tog en sax och började klippa.

— Nej, säg vad det var! — sade han och satte sig ned
bredvid henne och följde med blicken den lilla saxens
cirkelrörelser.

— Ack, vad jag tänkte på? Jag tänkte på Moskva och
på din nacke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free