Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Visst inte. Jag har inga behov. Där du kan vara,
kan också jag...
— Nå, om inte annat, så är det omöjligt, därför att
den där kvinnan, som du inte kan sammanföras med, finns
hos honom.
— Jag vet ingenting om vem och vad som finns där
och jag vill inte veta det. Jag vet bara, att min mans bror
ligger döende, att min man far till honom och att jag följer
med honom för att...
— Kitty! Bliv inte ond. Men tänk dig, det gäller här
något så allvarstungt för mig, att det gör mig ont att tänka
på, att du med denna sak sammankopplar en
svaghetskänsla, önskan att slippa stanna ensam hemma. Nå, blir
det tråkigt för dig, kan du ju fara till Moskva.
— Du tillskriver mig då alltid lumpna och dåliga
tankar, — utbrast hon med tårar i ögonen av vrede och kränkt
självkänsla. — Det är visst inte någon svaghet av mig,
visst inte... Jag känner det bara som min plikt att vara
hos min man, då han har en sorg, men du vill med flit göra
mig ont, vill med flit inte förstå...
— Nej, det är förfärligt. Att vara som en slav! — skrek
Levin och reste sig upp, ur stånd att längre lägga band på
sin förtrytelse. Men i samma sekund fick han en känsla
av att han tillfogat sig själv ett slag.
— Varför har du då gift dig? Du hade kunnat ha din
frihet. Varför är du gift, om du ångrar dig? — utbrast hon
och rusade upp och försvann in i förmaket.
Då han kom in dit efter henne, stod hon där snyftande
med tårar i ögonen.
Han började tala till henne, sökte finna sådana ord, som
åtminstone kunde verka lugnande på henne, om de icke
förmådde återföra henne till sansad sinnesstämning. Men hon
hörde icke på honom och ville icke gå med på något förslag.
Han böjde sig ned över henne och grep hennes motsträviga
hand. Han kysste hennes hand, kysste henne på håret,
kysste än en gång hennes hand — hon teg alltjämt. Men
då han grep henne med bägge händer om ansiktet och sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
