Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyparegestalt i solkig frackkostym, en lång matsal med
en neddammad bukett av vaxblommor som prydnad på
bordet, smuts, damm och oordentlighet överallt mitt i en
atmosfär av ett över sin modernitet självbelåtet reseliv
gjorde ett beklämmande intryck på Levin och hans fru,
som kommo hit från sitt unga friska hemliv, och det
obehagliga, falska intryck, som detta hotell gjorde, var desto
starkare som det icke kunde förtas av det, som de visste
vänta dem där.
Såsom det alltid brukar vara på dylika ställen visade
det sig, att sedan de tillfrågats om hur dyrt rum de önskade,
man icke hade ett enda förstklassigt sådant ledigt: ett av
de goda rummen var upptaget av en järnvägsrevisor, ett
annat av en Moskvaadvokat, ett tredje av furstinnan
Astafjeva från landet. Ett enda rum, smutsigt och
otrevligt, gick det för tillfället att få, och vid sidan därav skulle
till kvällen ett annat bli ledigt. Förargad på sin hustru för
att det gått just som han befarat, att vid själva ankomsten,
då hans hjärta darrade av oro för hur det stod till med
brodern, han nu skulle bli tvungen att bekymra sig om henne i
stället för att med ens skynda till den sjuke, förde han
henne till det rum, som anvisats dem.
— Gå du, gå! — sade hon med en skygg och
skuldmedveten blick på honom.
Han gick utan att säga något ut genom dörren och stötte
i detsamma på Marja Nikolajevna, som fått reda på hans
ankomst och stannat vid dörren utan att våga gå in till
honom. Hon var alldeles likadan som då han såg henne i
Moskva: samma ylleklänning, samma nakna hals och
blottade armar och samma godmodigt slöa uttryck i det
koppärriga, nu en smula fylligare ansiktet.
— Nå, hur är det? Hur står det till med honom?
— Mycket illa. Han kan inte lämna sängen. Han har
bara legat och väntat på er. Han... Har ni... er fru med?
Levin fattade i första ögonblicket icke vad det var, som
gjorde henne förbryllad, men hon gav honom strax en
förklaring.
— Jag går min väg, jag går ner i köket, — sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
