Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XX. Döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröst, som inom sig icke mer kunde rymma det liv, varom
den sjuke bad. Under religionsakten gjorde Levin vad han,
ehuru icke troende, tusen gånger förut gjort. Han sade vänd
till Gud: »Om du finnes, gör så, att denna människa botas
— sådant har ju hänt många gånger förr — genom det
frälsar du honom och mig.»
Sedan den sjuke fått smörjelsen, inträdde en plötslig
förbättring i hans befinnande. Under en timmes tid
hostade han icke en enda gång, han log, kysste Kittys hand,
uttryckande sitt tack till henne i tårar, och sade, att han
kände sig väl, att han ingenstans erfor några plågor, att
han kände sig ha matlust och krafter. Han reste sig till och
med själv upp i sängen, då man kom in med soppan, och
bad sedan att få en kotlett. Hur tröstlöst hans tillstånd än
var, hur tydligt det än syntes, om man betraktade honom,
att ett tillfrisknande var omöjligt, befunno sig Levin och
Kitty denna timme båda i en stark spänning av tillförsikt
och ängslan att ta fel.
— Är han bättre? — Ja, betydligt. — Det är
förunderligt. — Det är ingenting att förundra sig över. — I alla fall
är det en bättring, — viskade de leende till varandra.
Det var emellertid icke länge de så bedrogo sig. Den
sjuke insomnade lugnt, men väcktes efter en halvtimme av
hosta. Och med ens var allt hopp utsläckt hos honom själv
och hans omgivning. Lidandets påtaglighet, som icke
längre lämnade något tvivel, icke lät ens en erinring bli kvar
av det hopp man nyss haft, dödade varje tillförsikt både hos
Levin och Kitty och den sjuke själv.
Glömsk av vad han för en halvtimme sedan satt tro till,
som skämdes han för att ha en erinring därom, bad han att
få jod att inandas. Levin räckte honom ett glasrör
överspänt med papper, vari hål stuckits ut, och samma blick
av lidelsefullt hopp, som lyst hos honom, då han tagit
kyrkans sakrament, riktades nu mot brodern, krävande av
honom instämmande i doktorns åsikt att jodinandning
kunde göra underverk.
— Var är Kitty, har hon gått? — framstötte han hest
seende sig omkring, då Levin motsträvigt uttalat ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
