Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XX. Döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekräftande av doktorns ord. — Jaså, då kan jag säga det...
För hennes skull har jag gått igenom den där komedien.
Hon är så rar. Men du och jag har ingen anledning att
bedra varandra. Det är på detta jag tror, — sade han och
tryckande glaset i sin beniga hand började han inandas
jodångan.
Klockan åtta på kvällen, då Levin och hans hustru
sutto på sitt rum och drucko te, kom Marja Nikolajevna
flämtande inspringande. Hon var blek, och läpparna
darrade. — Han dör! — viskade hon fram. — Jag är rädd för
att han strax dör.
De ilade upp till den sjuke. Han hade rest sig och satt
stödd mot armbågen i sängen med den långa ryggen
hopkrökt och huvudet sänkt djupt ned.
— Hur känner du dig? — frågade Levin viskande efter
en stunds tystnad.
— Jag känner, att jag har att ge mig av, — yttrade
Nikolaj mödosamt men med ovanlig tydlighet, sakta
stötande fram orden. Han lyfte icke på det sänkta huvudet,
höjde blott blicken, utan att nå broderns ansikte med den.
— Kat’ja, lämna oss! — tillade han.
Levin skyndade fram mot henne och fick henne med en
befallande viskning att gå.
— Jag har att ge mig av, — sade han åter.
— Varför tror du det? — sade Levin för att yttra något.
— Därför att jag nu ger mig av, — upprepade brodern,
liksom särskilt tilltalad av detta uttryck. — Det är slutet.
Marja Nikolajevna gick fram till honom.
— Ni borde lägga er ner, det skulle ge er lättnad, —
sade hon.
— Jag kommer snart att ligga, — sade han med matt
röst, — död, — tillade han hånfullt och med bitterhet. —
Nå, lägg mig ner, om ni så vill.
Levin lade sin bror ned på rygg, satte sig bredvid
honom och stirrade med återhållen andedräkt in i hans
ansikte. Den döende låg med slutna ögon, blott då och då
ryckte det i en pannmuskel likt en reflex från en djup och
spänd tankeverksamhet. Levin drogs ofrivilligt in i tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
