- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
99

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XX. Döden - XXI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Inte riktigt... Snart.

Och efter en minuts förlopp klarnade ansiktet upp, ett
leende framträdde på läpparna. De församlade kvinnorna
började ordna med likets tvättning och klädsel.

Förnimmelsen av dödens närhet vid åsynen av broderns
lik väckte pånytt till liv hos Levin känslan av skräck inför
det outgrundliga, den fasa för den annalkande, oundvikliga
döden, som gripit honom den höstafton, då hans bror hade
kommit till honom. Denna känsla var nu ännu starkare än
då. Långt mindre än förr kände han sig i stånd att förstå
dödens mening, förfärligare än någonsin syntes honom
dödens oundviklighet. Men tack vare hustruns närvaro bragte
honom denna känsla icke nu till förtvivlan. Han kände
nödvändigheten av att leva och älska trots dödens hot.
Han kände att det var kärleken, som räddade honom från
förtvivlan, att ställd inför denna prövning kärleken blivit
starkare och renare.

Knappt hade han förnummit dödens stora ofattbara
mysterium draga förbi sig, förrän ett nytt mysterium
kallande till liv och kärlek steg upp inför honom.

Doktorn fann snart sina förmodanden rörande Kitty
besannade. Orsaken till hennes ohälsa var den, att hon
skulle bli mor.

XXI.



Från och med det att Alexej Alexandrovitj genom
samtal med Betsy och Stepan Arkadjevitj kommit till insikt
om att det enda man begärde av honom var att han skulle
lämna sin hustru i fred, befria henne från plågan av hennes
mans närvaro, och att hans hustru själv åstundade detta,
hade han känt sig så nere, så helt förlorat fattningen, att
han själv icke kunde bestämma om någonting, icke själv
längre visste, vad han ville, och så hade han givit sitt
tillstånd till allt, låtande dem som funno ett sådant behag i
att ta sig an hans angelägenheter, leda sig. Först då Anna
lämnat hemmet och den engelska sällskapsdamen lät fråga
honom, om hon skulle äta middag tillsammans med honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free