- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
102

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan som helt enkelt en lidande medmänniska, ja,
ingenstädes fanns bland hans bekanta en sådan människa.

Alexej Alexandrovitj hade vuxit upp som ett
föräldralöst barn. De voro två bröder. Fadern mindes de icke alls,
och modern hade dött, då Alexej Alexandrovitj var tio år
gammal. Deras förmögenhetsförhållanden hade varit små.
En farbror, framstående ämbetsman och en gång i tiden
gunstling hos förre kejsaren, hade åtagit sig deras
uppfostran.

Efter att med utmärkelsemedalj ha lämnat gymnasiet
och sedan likaledes universitetet kom Alexej Alexandrovitj
omedelbart in på en framskjuten tjänstemannabana och
hade sedan dess helt gått upp i byråkratisk äregirighet.
Varken under skolåren eller vid universitetet eller längre
fram i livet under sin tjänstgöring hade Alexej
Alexandrovitj knutit vänskapsförbindelse med någon. Brodern hade
varit den som stått hans hjärta närmast, men han hade
tjänstgjort inom utrikesministeriet och ständigt vistats
utomlands, där han dött någon tid efter det Alexej
Alexandrovitj gift sig.

Under hans guvernörstid hade en tant till Anna, en rik
dam i landsorten, sammanfört honom, som redan då icke
längre var någon ung man, med sin unga släkting och bragt
honom i ett läge, som tvang honom att antingen fria eller
söka sig bort från staden. Alexej Alexandrovitj var länge
tvehågsen. Det var då lika många skäl som talade för som
mot, och han saknade det avgörande moment, som kunde
förmå honom att göra ett undantag från den regel, han
gjort till sin: att hålla sig kritiskt avvaktande. Men Annas
tant lät honom genom en bekant få den uppfattningen, att
han redan komprometterat flickan och att hedern krävde, att
han anhöll om hennes hand. Han gjorde så och skänkte åt sin
fästmö och sedermera maka all den känsla, han var mäktig.

Den tillgivenhet, han erfor för Anna, utplånade ur hans
själ de sista behoven av ett hjärtevarmt förhållande till
andra människor. Och nu fanns det bland alla hans bekanta
icke en, som stod honom riktigt nära. Han hade många
rent personliga förbindelser, men ingen var av den art, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free