Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den kunde kallas för verklig vänskap. Alexej
Alexandrovitj förfogade över många bekantskaper, bland vilka han
kunde utvälja sina middagsgäster, bedja någon ta del i
någon angelägenhet, som intresserade honom, eller lämna
protektion åt någon, som han ville ha fram, samtala med
någon i all öppenhet om andra personers verksamhet och
regeringens åtgöranden, men förhållandet till dessa
bekantskaper låg inom ett enda, genom sed och vana fast
avgränsat område, utanför vilket man aldrig kunde komma.
Det fanns visserligen en person, som han skulle kunnat tala
med om sin sorg, en kamrat från universitetet, med vilken
han längre fram kommit på förtrolig fot, men denne var
inspektör för ett mycket avlägset beläget läroverksdistrikt.
Av de personer han kände i Petersburg voro hans byråchef
och hans husläkare de minst omöjliga och stodo honom
närmast.
Michail Vasiljevitj Sljudin, byråchefen, var en enkel,
förståndig, godhjärtad och hygglig man, och Alexej
Alexandrovitj kände sig hos honom möta en mot sig sympatisk
stämning, men deras femåriga gemensamma tjänstgöring
lade ett hinder i vägen för ett otvunget dryftande av några
hjärteangelägenheter dem emellan.
Alexej Alexandrovitj hade åtskilliga gånger suttit länge
tyst och sett på Michail Vasiljevitj efter att ha
underskrivit framlämnade papper, han hade velat försöka att bringa
frågan på tal, men icke kunnat. Han hade redan färdig
frasen: »har ni hört om min olycka?», men slutet blev, att
han som vanligt yttrade: — ni förbereder sålunda det här
för mig — och lät honom gå.
Den andre honom närstående var doktorn, som också
var sympatiskt stämd mot honom. Men de båda hade
sedan länge kommit överens om, att de båda två voro
överhopade av göromål och hade ont om tid.
På sina kvinnliga bekantskaper och den som främst
bland dem kunde komma i fråga, grevinnan Lidija
Ivanovna, tänkte icke Alexej Alexandrovitj. Alla kvinnor
ingåvo honom nu blott på grand av sitt kön fasa och
vedervilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
