Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos mig, ehuru jag ber er lita på min vänskap, — sade hon
med en suck. — Vårt stöd är kärleken, den kärlek, som
Han förlänat oss. Att bära Hans börda är lätt, — sade hon
med den av hänförelse fyllda blick, Alexej Alexandrovitj
så väl kände. — Han skall hålla er uppe och bistå er.
Ehuru dessa ord gåvo uttryck åt en hänförelse över
egna höga känslor och i dem framskymtade den nya,
överspända, i Alexej Alexandrovitjs tycke onödiga, mystiskt
färgade stämning, som på sista tiden fått spridning i
Petersburg, var det dock angenämt för Alexej Alexandrovitj att
höra dem.
— Jag är svag. Jag är tillintetgjord. Jag har ingenting
kunnat förutse och förstår nu ingenting.
— Min vän! — upprepade Lidija Ivanovna.
— Det är inte förlusten av det som inte mera finns, inte
det! — fortsatte Alexej Alexandrovitj. — Jag beklagar mig
inte över det. Men jag kan inte uthärda att skämmas inför
människorna för den belägenhet, vari jag kommit. Det är
illa, men jag kan inte, jag kan inte.
— Det är inte ni som begått denna högsinta förlåtande
handling, varöver jag och alla fyllts med hänförelse, det
har Han gjort, Han, som bor i edert hjärta, — sade
grevinnan Lidija Ivanovna och höjde hänfört sin blick, och
därför kan ni inte känna skam över er handling.
Alexej Alexandrovitjs uppsyn mörknade, han förde
samman händerna och började dra i sina knogar, så att de gåvo
ett knakande ljud från sig.
— Man måste känna till allt i dess enskildheter, — sade
han med gnällig röst. — En människas krafter har sina
gränser, grevinna, och jag har nått gränserna för mina.
Hela dagen har jag varit nödsakad att sysselsätta mig med
att träffa en hop åtgärder, som röra mitt hem, framkallade
(han lade tonvikten på detta ord) av min nya
belägenhet, av min ensamhet. Tjänstefolk, guvernant,
räkningar... Dessa småsaker har bränt mig som eld, jag förlorade
kraften att härda ut. Vid middagsbordet... I går var det
nära, att jag lämnat matsalen. Jag kunde inte uthärda att
se, hur min son tittade på mig. Han frågade mig inte om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
