Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte delen
- XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXIII.
Grevinnan Lidija Ivanovna hade som mycket ung och
lätthänförd flicka blivit bortgift med en rik och förnäm
man, en godmodig och ytterst utsvävande goddagspilt.
Andra månaden av deras äktenskap hade mannen blivit
trött på henne och besvarat hennes högstämda
ömhetsbedyranden med hån och rent av ovänlighet, något som
alla, vilka kände grevens goda hjärta och icke hos den
exalterade Lidija kunde iaktta några brister, funno
obegripligt. Sedan dess hade han och hon utan att låta det
gå till skilsmässa levat på olika håll, och då mannen någon
gång sammanträffade med sin hustru, hade han alltid
bemött henne med samma oföränderliga giftiga hånfullhet,
vars orsak ingen kunde begripa.
Grevinnan Lidija Ivanovna hade för länge sedan
upphört att vara förälskad i sin man, men sedan denna kärlek
tagit slut hade hon dock icke upphört att hysa
förälskelsekänslor. Hon brukade allt emellanåt gripas av plötslig
kärlek än till män och än till kvinnor. Hon brukade vara
förälskad i nästan alla personer, som på något sätt voro
särskilt framstående. Hon hade varit förälskad i alla nya
prinsar och prinsessor, som genom äktenskap blevo
befryndade med kejsarfamiljen, hon hade varit förälskad i
en metropolit, en domprost och en vanlig präst, hon hade
varit förälskad i en tidningsman, i tre balkanslaviska
utskickade samt i Komisarov, i en minister, en läkare, en
engelsk missionär samt slutligen i Karenin. Alla dessa
förälskelser, som varit av växlande styrka, hade icke hindrat
henne från att ha de mest omfattande och invecklade
förbindelser inom hovet och det högre sällskapslivet. Men från
och med det hon tagit Karenin under sitt särskilda skydd
efter den olycka denne råkat ut för och tillbragte sin tid i
Karenins hus upptagen av bekymmer för dess skötsel och
hans välfärd kände hon på sig, att alla hennes andra
förälskelser icke varit riktiga sådana och att hon nu var
verkligt förälskad blott i Karenin. Den känsla, som hon nu
erfor för honom, tycktes henne starkare än alla tidigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0109.html
