Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan eftersträvat. Då hade hon velat pryda sig med något,
ju mer, desto bättre. Nu däremot sökte hon blott att göra
kontrasten mellan det prydliga i dräkten och sitt vissna
utseende så litet anskrämlig som möjligt. Och vad Alexej
Alexandrovitj beträffade nådde hon tillfullo sitt syfte och
syntes honom tilltalande. För honom var hon den enda
ö, som hyste ett hemvist för välvilja och tillgivenhet, mitt
i det hav av fientlighet och hån, som omgav honom.
Banande sig väg mellan hånfulla blickar, kände han sin
varelse dragen hän till hennes kärleksfulla blick som en
växt till solljuset.
— Jag får lyckönska, — sade hon med ögonen riktade
på ordensbandet.
Återhållande ett leende av tillfredsställelse ryckte han
på skuldrorna, som ville han antyda, att sådant icke kunde
skänka honom någon glädje. Grevinnan Lidija Ivanovna
visste emellertid, att detta var ett av hans glädjeämnen,
fast han aldrig ville låtsa om det.
— Hur är det med vår lille ängel? — sade grevinnan
Lidija Ivanovna därmed hänsyftande på Serjozja
— Jag kan inte säga, att jag är riktigt belåten med
honom, — sade Alexej Alexandrovitj höjande ögonbrynen och
spärrande upp blicken. — Även Sitnikov är missnöjd med
honom. (Sitnikov var en pedagog, åt vilken man
anförtrott ledningen av Serjozjas världsliga uppfostran.) Som
jag nämnt för er, finns det hos honom en viss kallsinnighet
för de viktiga frågor, som måste röra varje människas och
varje barns själ, — började Alexej Alexandrovitj en
utläggning om den enda fråga, som intresserade honom utanför
ämbetsverksamheten, sonens uppfostran.
Då Alexej Alexandrovitj tack vare Lidija Ivanovnas
hjälp hade vänt åter till livet och verkligheten, hade han
känt det som sin skyldighet att ägna omtanke åt hur den
son skulle bli uppfostrad, som han hade i sin vård. Alexej
Alexandrovitj, som aldrig förr sysselsatt sig med
pedagogiska frågor, ägnade nu en del tid åt ett teoretiskt studium
av uppgiften. Efter att ha genomläst åtskilliga böcker i
antropologi, pedagogik och didaktik, gjorde Alexej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
