Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte tillstyrka, att ni gör detta. Ser jag då inte, hur ni lider,
hur detta har slitit upp alla era sår? Men om ni nu som
alltid skulle glömma bort er själv. Till vad kan detta leda?
Månne inte till nya lidanden för er och till plåga för barnet?
Om det stannat kvar något mänskligt hos henne, borde hon
inte själv önska det. Nej, utan tvekan måstejag avstyrka
och, om ni tillåter, skall jag skriva till henne.
Alexej Alexandrovitj gick med på detta, och grevinnan
Lidija Ivanovna skrev följande brev på franska:
Ȁrade Fru,
Låter man Eder son åter höra om Eder, kan det leda
till att han kommer med frågor, som det är omöjligt att
besvara utan att i barnets själ förakt väckes för det, som borde
vara honom heligt, och jag ber Eder därför i kristen
kärleksanda förstå Eder mans avslag på Eder begäran. Jag beder
Den Högste om förbarmande med Eder.
Grevinnan Lidija.»
Detta brev nådde det dolda syfte, som grevinnan Lidija
sökt hålla oklart för sig själv. Det kränkte Anna i djupet
av hennes själ.
Återkommen hem från grevinnan Lidija Ivanovna,
kunde Alexej Alexandrovitj denna dag icke hänge sig åt
sina vanliga sysselsättningar och det var honom omöjligt
att känna det andliga lugnet hos en troende och frälst, som
han förut erfarit.
Minnet av en hustru, som gentemot honom var så
skuldbelastad och inför vilken han stod så heligt ren enligt vad
grevinnan Lidija Ivanovna med rätta ansåg, borde ju icke
uppröra honom, men han hade ingen ro: han kunde icke
förstå de böcker han läste, han kunde icke bortjaga ifrån
sig plågsamma minnen, som bundo honom vid henne,
minnen av fel, som han efter vad han nu tyckte dock hade
begått i sitt förhållande till henne. Plågsamt, liksom tryckt
av en ångerkänsla, erinrade han sig, hur han vid hemfärden
från kapplöpningen hade mottagit hennes erkännande om
att hon varit otrogen, och särskilt smärtade det honom, att
han av henne blott krävt iakttagande av yttre anständighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
