Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som höll fast i hans portierband, och gjorde ett tecken med
huvudet i riktning mot informatorn.
— Vasilij Lukitj, jag kommer strax! — svarade
Serjozja med det muntra och älskliga skratt, som alltid brukade
avväpna den nitiske Vasilij Lukitj.
Serjozja var alltför glad, allt tycktes honom alltför
lyckosamt, för att han skulle kunna låta bli att meddela sin vän
portvakten ytterligare något, som var glädjande för
familjen, vilket han under sin promenad i Sommarträdgården fått
höra av grevinnan Lidija Ivanovnas fosterdotter. Denna
glädjande omständighet syntes honom särskilt
betydelsefull på grund av att den inträffat samtidigt med
tjänstemannens glädje och hans egen fröjd över det anlända
leksakspaketet. Det tycktes Serjozja, att denna dag var en
sådan, då alla borde vara glada och visa sin glädje.
— Tänk, pappa har fått Alexander Nevskij!
— Skulle jag inte veta det! Man har redan varit här för
att gratulera.
— Nå, är han glad?
— Ja, skulle man inte glädja sig åt tsarens nådebevis!
Det betyder, att han visat sig vara förtjänstfull, — sade
portvakten med sträng och allvarlig min.
Serjozja såg fundersam ut och tittade på portvaktens
ansikte, vars drag han i varje enskildhet var förtrogen med,
särskilt fixerade han hakan, som satt inkilad mellan de grå
polisongerna och som ingen i huset mer än Serjozja, vars
seende gick nedifrån uppåt, riktigt kunde lägga märke till.
— Det är länge se’n din dotter var hos dig?
Portvaktens dotter var balettdansös.
— Hur skulle de kunna gå ut om vardagarna? De har
också sin undervisning. Och unge herrn har sin, gå nu.
Då Serjozja kommit in i läsrummet, satte han sig icke
ned till sitt läxarbete, utan omtalade i stället för
informatorn, att han förmodade, att det var en maskin, han skulle
få som födelsedagsgåva.
Men Vasilij Lukitj tänkte bara på, att det gällde att
plugga in en grammatikläxa till lektionen för läraren, som
skulle komma klockan två.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
