- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
125

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av lycka, som en gång, då han en afton krupit till hennes
fötter och hennes smekning kittlat honom och han
skrattande bitit henne i den vita, ringprydda handen. Sedan fick
han genom en tillfällighet av sin barnjungfru höra, att hans
mor icke dött. Fadern och Lidija Ivanovna förklarade för
honom, att hon var död för honom, därför att hon var
dålig, vilket han icke alls ville sätta tro till, enär han älskade
henne. Han fortfor alltjämt att söka efter henne väntande,
att hon skulle komma. I dag hade det i Sommarträdgården
varit en dam med lilafärgat flor, som han i tro att det
var hon med darrande hjärta sett komma emot sig. Men
denna dam hade icke kommit ända fram till honom utan
försvunnit åt något annat håll. I dag kände Serjozja
starkare än någonsin kärleken till henne stiga upp inom sig och
han satt nu, medan han väntade på fadern, försjunken i
tankar, seende med glittrande ögon framför sig, drömmande
om henne och glömsk av vad han gjorde under tiden
karvande sönder ett helt hörn av bordet.

— Nu kommer pappa, — ropade Vasilij Lukitj och
återkallade gossen till verkligheten.

Serjozja spratt till, reste sig och gick bort till fadern,
kysste hans hand och såg iakttagande in i hans ansikte
sökande efter tecken på glädje över den erhållna Alexander
Nevskij.

— Har du haft en skön promenad? — sade Alexej
Alexandrovitj, satte sig ned i länstolen och drog till sig ett
exemplar av gamla testamentet och slog upp det. Trots att
Alexej Alexandrovitj åtskilliga gånger omtalat för Serjozja,
att varje kristen var skyldig att ha säker kännedom om
den heliga historien, behövde han ofta själv, då det var
fråga om gamla testamentet, rådfråga boken, och Serjozja
hade lagt märke till detta.

— Ja, det var mycket roligt, pappa, — sade Serjozja
och satte sig på sned på sin stol och började gunga med den,
något som var förbjudet. — Jag träffade Nadenjka.
(Nadenjka var systerdotter till Lidija Ivanovna och
uppfostrades av henne.) Hon talade om för mig, att pappa fått en
ny stjärna. Pappa är väl glad?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free