Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXVII - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förgick under arbete och fantasier om hur han skulle kunna
göra en riktig väderkvarn för att själv svänga runt där.
Skulle han gripa fast med händerna i vingarna eller binda
sig fast vid dem och så följa med runt? Under hela aftonen
hade Serjozja icke tänkt på sin mor, men då han lagt sig
till sängs, kom han plötsligt att erinra sig henne och han
bad i sin aftonbön om att modern morgonen därpå, hans
födelsedag, skulle upphöra med att hålla sig dold och
komma till honom.
— Vasilij Lukitj, vet ni vad jag nu har bett om mer än
det vanliga.
— Att kunna lära bättre?
— Nej.
— Om leksaker?
— Nej. Ni kan inte gissa. Det är något härligt, men
en hemlighet! Då det blivit av, skall jag tala om det. Kan
ni inte gissa?
— Nej, det kan jag inte. Säg det, — sade Vasilij
Lukitj och log för ovanlighetens skull. — Lägg sig nu, jag skall
släcka ljuset.
— Jag kan utan ljus bättre se det jag ser och som jag
bett om. Det var nära, att jag talat om min hemlighet! —
sade Serjozja med ett muntert leende.
Då ljuset släckts, hade Serjozja en fullständig
förnimmelse av sin mor. Hon stod lutad över honom och smekte
honom med en kärleksfull glimt i blicken. Men så fylldes
hans inre syn av andra bilder, han såg väderkvarnar och
sin täljkniv, det blev ett virrvarr av allt — och han
somnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
