Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samma dag de kommit begav sig Vronskij till sin bror.
I dennes hem träffade han även modern, som för vissa
uträttningars skull anlänt från Moskva. Modern och
svägerskan mottogo honom som vanligt. De förhörde sig om var
han rest utomlands och pratade med honom om
gemensamma bekanta, men läto icke ett ord undfalla sig, som rörde
vid hans förhållande till Anna. Hans bror däremot, som
dagen därpå kom och sökte upp Vronskij, frågade honom
om henne, och Alexej sade honom då, att han betraktade
sin förbindelse med Anna såsom vore den ett äktenskap,
att han hoppades på att få en formlig skilsmässa till stånd
för att därefter kunna gifta sig med henne, men att han redan
innan detta skett betraktade henne fullkomligt som sin
hustru och bad honom meddela modern och svägerskan
detta.
— Om societetsmänniskorna inte ger oss sitt gillande,
kan det vara mig detsamma, — sade Vronskij, — men vill
min släkt uppehålla sina förbindelser med mig, måste den
inta samma ställning till min fru som till mig.
Den äldre Vronskij, som alltid hyst aktning för sin yngre
brors omdöme, var nu icke fullt säker på, om denne hade
rätt eller icke, innan han förnummit societetens dom därom,
men hade från sin sida sett ingenting däremot och uppsökte
i Alexejs sällskap Anna.
I broderns närvaro sade Vronskij »ni» till Anna såsom
han alltid brukade, då de voro tillsammans med främmande,
och han uppförde sig mot henne som mot en nära bekant
dam, men han lät underförstå, att brodern hade reda på
deras förhållande och man talade om att Anna skulle följa
med till ett av Vronskijs gods.
Oaktat all sin världsmannaerfarenhet befann sig
Vronskij med hänsyn till den nya belägenhet vari han kommit,
i en underlig villfarelse. Det skulle tyckas, som om han
bort begripa, att den högre sällskapsvärlden nu var stängd
för honom och Anna, men i stället hade det hos honom
uppstått vissa oklara föreställningar om att på så vis gick det
till blott förr i tiden och att numer hade tack vare
framåtskridandet — han hade utan att märka det själv blivit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
