- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
134

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXVIII - XXIX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tycktes hon förälskad i honom, än blev hon kylig, retlig och
otillgänglig. Hon plågades av någonting och dolde detta
för honom, och det var som om hon icke lade märke till de
kränkningar, som förgiftade hans liv och som hade bort
kännas ännu mera smärtsamma för henne, som hade en så
fin iakttagelseförmåga.

XXIX.



En av de anledningar, som förmått Anna att resa
tillbaka till Ryssland, var begäret efter att få träffa sonen.
Från den dag hon börjat hemresan hade tanken på detta
möte aldrig lämnat henne någon ro. Och ju närmare hon
kommit Petersburg, desto större och större hade glädjen och
betydelsen av detta sammanträffande tyckts henne. Hon
försjönk icke i något grubbel över hur hon skulle få detta
möte till stånd. Det syntes henne som en enkel och
naturlig sak, att hon skulle få råka sin son, då hon komme att
befinna sig i samma stad som han. Men efter ankomsten
till Petersburg kom med ens den belägenhet, hon numer
intog i samhället, att klart framstå för henne, och hon förstod,
att det icke skulle bli någon lätt sak att åstadkomma detta
sammanträffande.

Hon hade redan två dagar uppehållit sig i Petersburg.
Tanken på sonen hade icke för ett ögonblick lämnat henne,
men hon hade ännu icke fått se sin gosse. Att uppsöka
honom i hemmet, där hon kunde komma att sammanträffa
med Alexej Alexandrovitj, kände hon sig icke ha rätt till.
Man kunde vägra henne tillträde och bemöta henne på ett
kränkande sätt. Att genom att skriva ett brev inleda
förbindelse med den övergivne mannen, var för henne en plåga
att ens tänka på: hon kunde blott bevara sitt lugn genom
att undvika varje tanke på honom. Att söka få träffa gossen
någon gång, då han var ute och gick, genom att ta reda på
var och när han brukade vara ute, var icke nog för henne:
hon hade så berett sig på detta sammanträffande, hon hade
så mycket att säga honom, hon trängtade så efter att få

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free