Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sluta honom i sina armar och kyssa honom. Serjozjas gamla
barnjungfru hade kunnat hjälpa henne och bispringa henne
med råd. Men hon var nu icke längre i tjänst hos Alexej
Alexandrovitj. Två dagar förgingo i tvehågsenhet under
forskningar efter barnjungfrun.
På tredje dagen beslöt sig Anna, efter att ha erfarit
Alexej Alexandrovitjs nära beroende av grevinnan Lidija
Ivanovna, att till henne skriva ett brev, som kostade henne
mycken överläggning och vari hon med berått mod
uttalade, att Karenins storsinne finge avgöra, om hon skulle få
träffa sin son. Hon visste, att om brevet framvisades för
Alexej Alexandrovitj, skulle han fortsätta att spela sin
storsinta roll och icke avslå hennes begäran.
Men stadsbudet, som hon lämnat brevet, kom tillbaka
med det helt oväntade, hårdhjärtade meddelandet, att
något svar icke lämnades. Hon hade aldrig känt sig så
tillintetgjord som då hon fick höra den omständliga
berättelsen om hur budet hade fått vänta och hur man sedan hade
sagt: det blir intet svar. Anna kände sig tillintetgjord,
kränkt i sitt innersta, men hon insåg, att grevinnan Lidija
Ivanovna från sin synpunkt sett kunde ha rätt. Hennes
bedrövelse var desto större, som hon hade att bära den
ensam. Hon kunde och ville icke dela den med Vronskij.
Hon visste, att oaktat Vronskij var den egentliga orsaken
till hennes olycka tedde sig dock för honom frågan om hon
skulle få träffa sin son eller icke som en sak utan någon som
helst betydelse. Hon visste, att han aldrig någonsin skulle
bli i stånd att förstå hela djupet av hennes lidande, hon
visste, att hon skulle gripas av hat till honom för den kalla
ton, han komme att använda, om saken fördes på tal. Och
hon fruktade detta mer än allt i världen och dolde därför
allt som rörde hennes son för honom.
Hon satt inne hela dagen och sökte uttänka något medel
för möjliggörandet av ett möte med sonen och beslöt till
sist att skriva till Karenin. Hon hade redan börjat
författa detta brev, då man kom in till henne med Lidija
Ivanovnas brev. Grevinnans tystnad hade bragt henne till
dämpad undergivenhet, men detta brev och allt som hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
