Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Serjozja! min käre gosse! — utbrast hon flämtande
och slöt hans veka kropp i sina båda armar.
— Mamma! — sade han vridande sig i hennes
omfamning för att med olika delar av kroppen kunna komma i
beröring med hennes armar.
Soligt leende, fast med alltjämt slutna ögon flyttade
han sina lena händer från sänggaveln till hennes axlar
och slöt sig intill modern omgivande henne med den ljuva
solfriska doft och värme, som blott förekommer hos barn,
medan han gnuggade ansiktet mot hennes hals och axlar.
— Jag visste det, — sade han och slog upp ögonen. —
I dag är det min födelsedag. Jag visste, att du skulle
komma. Jag skall strax stiga upp.
I detsamma höll han på att somna till igen.
Anna betraktade honom med lidelsefull ömhet. Hon såg,
hur han växt och förändrat sig under hennes frånvaro. Hon
kände så väl hans nakna fötter, som stucko ut ur täcket,
fast de blivit större och därför tycktes henne något
främmande, hon kände igen dessa kinder, fast de magrat, och
dessa hårlockar i nacken, fast de blivit klippta kortare, hon
mindes, hur ofta hon kysst honom där. Hon trevade med
händerna över allt detta och var ur stånd att yttra något:
hon höll på att kvävas av gråt.
— Vad gråter du för, mamma? — sade gossen, som nu
blivit klarvaken. — Mamma, varför gråter du? — skrek han
med gråtfärdig röst.
— Jag skall inte gråta... Jag kom i gråt av glädje.
Det är så länge sedan jag såg dig. Jag skall inte gråta, —
sade hon torkande tårarna och vände sig bort. — Nå, det
är tid för dig att klä dig, — tillade hon med återvunnen
fattning efter en stunds tystnad och utan att släppa hans
händer satte hon sig ned bredvid sängen på den stol, där
hans kläder lågo iordninglagda.
— Hur kan du klä dig, då inte jag är med? Hur... —
ville hon begynna i glad och okonstlad ton, men förmågan
svek henne, och hon vände sig åter bort.
— Jag behöver inte tvätta mig i kallt vatten. Pappa
har inte sagt till om det. Har du inte råkat Vasilij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
