- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
146

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXXI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

papperskniv till hands, och hon tog därför ut ett kort, som satt vid
sidan av Serjozjas porträtt i albumet — det var ett
fotografi taget i Rom av Vronskij i långt hår och med rund
filthatt på huvudet —, med hjälp av detta petade hon ut
sonens porträtt. »Ja, där är han!» sade hon betraktande
Vronskijs kort, och plötsligt kom hon i håg, att det var
han, som var orsaken till det elände, hon bar på. Hon hade
under hela förmiddagens lopp icke en enda gång kommit att
tänka på honom. Men nu, vid åsynen av detta manliga,
ädla, henne så välbekanta och kära ansikte, kände hon
plötsligt en häftigt uppströmmande kärlek till honom.

»Var är han? Att han lämnar mig ensam med mitt
lidande!» förnam hon plötsligt en anklagande röst säga
inom sig, glömsk av att hon själv för honom sökt
undandraga allt, som rörde hennes son. Hon skickade ett bud till
honom och bad honom genast komma. Med bävan i hjärtat
övertänkande de ord, varmed hon skulle säga honom allt,
och föreställande sig de uttryck hans kärlek skulle ta sig,
den tröst hon skulle erfara därav, väntade hon på honom.
Budet kom tillbaka och svarade, att han för tillfället hade
en besökande hos sig, men att han strax skulle komma samt
bad få veta, om hon kunde motta honom i sällskap med
furst Jasjvin, som anlänt till Petersburg. »Han skall inte
komma ensam till mig, och ändå har han inte träffat mig
se’n i går middag, — tänkte hon, — nu kommer han, men
inte så, att jag kan säga honom allt, som ligger mig på
hjärtat, han kommer i sällskap med Jasjvin.» Och plötsligt kom
en sällsam tanke över henne: tänk om han upphört att
älska henne?

Och i minnet gående igenom de sista dagarnas
tilldragelser tyckte hon sig i allt se en bekräftelse på en besynnerlig
misstanke: att han i går ätit middag ute och icke i sällskap
med henne, att han hållit så strängt på att de i Petersburg
skulle ta in i olika våningar på hotellet, att han nu icke ens
kom till henne ensam, liksom ville han undvika ett möte
mellan fyra ögon.

»Men han måste säga mig det. Jag måste veta det. Om
jag får veta det, då vet jag, vad jag har att göra», sade hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free