Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte delen
- XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXXII.
Då Vronskij återvände, var Anna utgången. Strax efter
det han lämnat henne, sade man honom, hade en dam
kommit till henne, och hon hade farit ut i sällskap med denna.
Detta att hon begivit sig bort utan att säga vart, att hon
ännu dröjde borta, att hon tidigt på morgonen också farit
ut någonstans utan att underrätta honom, allt detta tillika
med det underligt oroliga uttrycket i hennes ansikte och det
vredgade sätt, varpå hon i Jasjvins närvaro ryckt sin sons
fotografikort ur hans händer, gav honom anledning till
eftertänkande. Han insåg, att det var nödvändigt att söka
komma till en förklaring. Och han satt nu och väntade på
henne i hennes förmak. Men Anna kom icke ensam utan
hade med sig sin tant, en gammal ogift furstinna
Oblonskaja. Det var samma dam, som hade kommit på
förmiddagen och i vars sällskap Anna farit ut för att göra uppköp.
Anna tycktes icke lägga märke till det bekymrade och
frågande uttrycket i Vronskijs ansikte och hon berättade för
honom i glad ton var hon varit ute och gjort uppköp. Han
såg, att det försiggått något särskilt med henne: i de
glänsande ögonen fanns det, då de ibland hastigt stannade på
honom, ett uttryck av spänd uppmärksamhet, och i hennes
ord och rörelser fanns det något av den nervöst snabba
gratie, som under första tiden av deras samvaro så tjusat
honom, men nu verkade detta oroande och skrämmande på
honom.
Middagen var serverad för fyra personer. Alla voro
redan på väg ut till lilla matsalen, då Tusjkevitj kom med
ett bud till Anna från furstinnan Betsy. Hon bad Anna
förlåta henne, att hon icke kunde komma och ta farväl, hon
var sjuk, men bad Anna komma till sig mellan halv sju och
nio. Vronskij såg på Anna, då han hörde den utsatta tiden,
som visade, att man träffat mått och steg för att hon icke
skulle möta någon hos Betsy. Men Anna tycktes icke
märka det.
— Det är synd, att just mellan halv sju och nio är det
mig omöjligt, — sade hon med ett knappt märkbart leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0149.html
