Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händerna. Kapellmästarn, som stod kvar på sin upphöjda
ställning, hjälpte till med att fortskaffa föremålet vidare,
så att hans vita halsduk kom i oordning och måste vridas
rätt. Vronskij trädde inom parkettens mitt och stannade
seende sig omkring. I dag fångades hans uppmärksamhet
mindre än vanligt av den för honom så välkända miljön,
scenen, sorlet, hela den som vanligt ointressanta
åskådarhopen i den fullpackade teaterlokalen.
Det var samma damer, man såg i logerna, med samma
officerstyper skymtande bakom sig. Det var samma
brokigt blandade fruntimmerssällskap, samma uniformer och
svarta högtidskläder nere i salen och samma osnygga publik
på galleriet, och i hela den åskådarhop, som satt i logerna
och på parkettens första rader, fanns det på sin höjd ett
fyrtital »verkliga» män och kvinnor. Blott dessa oaser
bevärdigade Vronskij med sin uppmärksamhet och blev i sin
tur observerad.
Akten var slut, då han kom in, och han brydde sig
därför icke om att strax uppsöka sin brors loge utan gick bort
mot främsta parkettraden, där Serpuchovskoj stod med ena
benet tillbakaböjt och med klacken klapprande mot
avbalkningen framför rampen på långt håll hälsande honom med
ett leende. Han blev stående en stund i dennes sällskap.
Vronskij hade ännu icke sett Anna, han hade med flit
undvikit att titta åt det håll, där hon kunde vara. Men
av blickarnas riktning bland publiken visste han, var hon
satt. Han såg sig diskret omkring, men utan att söka efter
henne. I väntan på det värsta lät han sin blick glida
sökande efter Alexej Alexandrovitj. Men till all lycka var
Alexej Alexandrovitj icke på teatern.
— Vad du har litet kvar av militärtypen! — sade
Serpuchovskoj. — Man kunde ta dig för en diplomat, en artist,
eller något i den vägen.
— Ja, när jag den här gången kom hem från utlandet,
fick jag dra på mig fracken, — svarade Vronskij leende och
lyfte långsamt upp sin kikare.
— Det kan jag avundas dig. När jag kommer hem efter
att ha vistats utomlands och får krypa i den här — han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
