Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vad, måste du inte faire la cour à madame
Karénine? — inflickade hon, då furstinnan Sorokina lämnat dem.
— Elle fait sensation. On oublie la Patti pour elle.
— Maman, jag har bett er låta bli att tala med mig om
detta, — svarade han mörknande.
— Jag säger, vad alla säger.
Vronskij svarade ingenting och efter att ha yttrat några
ord till furstinnan Sorokina gick han ut. I dörren mötte han
sin bror.
— Å, Alexej! — sade brodern. — En sådan gemenhet!
Den där Kartasova är en gås rätt och slätt... Jag ville
genast gå till Karenina. Låt oss följas åt.
Vronskij hörde icke på vad han sade. Med snabba steg
skyndade han nedför trappan. Han kände, att han måste
företa sig något, men visste icke vad. Han upprördes på en
gång av förtrytelse över henne, som bragt sig själv och
honom i en så falsk belägenhet, och av medömkan med
henne för hennes lidande. Han begav sig ned på parterren
och därifrån omedelbart hän till Annas loge. Där stod
Strjomov inbegripen i ett samtal med henne.
— Det finns inga tenorer mer. Le moule en est brisé.
Vronskij bugade sig för henne och hejdade sig för att
hälsa på Strjomov.
— Ni kom visst sent hit och fick inte höra den bästa
arian, — sade Anna till Vronskij och gav honom — så
tyckte han — en försmädlig blick.
— Jag är inte alls musikkännare, — sade han och
betraktade henne allvarligt.
— Liksom furst Jasjvin, — inföll hon leende, — som
tycker att Patti sjunger alldeles för högljutt. Tack, — sade
hon och sträckte ut sin lilla, i långhandske dolda hand efter
ett programblad, som Vronskij tagit upp, och med ens,
just som hon gjorde denna rörelse, darrade det till i hennes
vackra ansikte. Hon reste sig och gick inåt logen.
Efter att ha märkt, att hennes loge vid början av
följande akt stod tom, reste sig Vronskij, framkallande en
hyssjning från salongen, över vilken stillhet lagt sig vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
