Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Kat’ja, det är inte nyttigt för dig att stå, — sade
hennes man och sköt fram en stol åt henne med en
menande blick på henne.
— Nå, ja, förövrigt, nu har jag inte längre tid, —
tillade Sergej Ivanovitj, som fått syn på de utspringande
barnen.
Svängande med en korg och Sergej Ivanovitjs hatt kom
först i skocken i sned galopp rätt mot honom Tanja med
stramt åtsittande långstrumpor på de välformade benen.
Käckt och oförskräckt skuttande fram rakt mot Sergej
Ivanovitj, räckte hon denne hans hatt med en tindrande
glans i sina vackra, om faderns så starkt påminnande ögon
och gjorde min av att vilja sätta huvudbonaden på honom,
medan över hennes läppar gled ett skyggt och vekt leende
liksom för att mildra hennes uppsluppenhet.
— Varenjka väntar, — sade hon, försiktigt sättande
hatten på Sergej Ivanovitj efter att på hans leende ha
förstått, att hon kunde göra så.
Varenjka stod i dörren. Hon hade klätt om sig i en gul
kattunsklänning och hade lindat en vit duk om huvudet.
— Jag kommer, jag kommer, Varvara Andrejevna, —
sade Sergej Ivanovitj och hällde i sig resten av sin
kaffekopp och stoppade på sig näsduk och cigarrfodral.
— Är hon inte förtjusande, min Varenjka? — sade
Kitty till sin man, då Sergej Ivanovitj rest sig för att gå.
Hon sade det så högt, att Sergej Ivanovitj kunde höra det,
vilket hon synbarligen också ville. — Och så vacker hon är,
det är något ädelt i hennes skönhet! — Varenjka! — ropade
Kitty, — tänker ni vara i skogen bortom kvarnen? Vi
kommer efter.
— Du är då alldeles glömsk av ditt tillstånd, Kitty, —
sade gamla furstinnan, som snabbt kom ut genom dörren.
— Det går inte an att du skriker så.
Varenjka, som hört Kittys rop och hennes mors
yttrande, kom med lätta steg skyndsamt fram till Kitty.
Snabbheten i hennes rörelser, rodnaden, som stigit upp i
hennes upplivade ansikte, allt tydde på att något ovanligt
försiggick inom henne. Kitty visste, vad detta var för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
