Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Agafja Michajlovna satt med ansiktet rött av
förtrytelse, håret i oordning och de magra underarmarna
blottade framför ett fyrfat, över vilket hon lät en kittel med
hallonsylt svänga runt med mörk blick betraktande dess
innehåll, som hon i djupet av sin själ önskade få se klumpa
hop sig och grundligt misslyckas i koket. Gamla furstinnan,
som kände på sig, att Agafja Michajlovnas vrede måste i
främsta rummet vara riktad mot henne, då hon varit den
som givit rådet att koka sylt på detta vis, låtsade, som vore
hon ointresserad av syltkoket och upptagen av annat.
Hon pratade om sådant som icke hade med dagens företag
att göra, men kastade dock då och då en förstulen blick
mot fyrfatet.
— Jag brukar alltid själv gå på billighetsbasaren och
köpa kläder åt jungfrurna, — sade furstinnan fortsättande
ett påbörjat samtal. — Skall det inte skummas nu? —
tillade hon vänd mot Agafja Michajlovna. — Låt bli att göra
det själv, det är bra hett, — ingrep hon hejdande Kitty.
— Jag skall göra det, — sade Dolly, reste sig och
började försiktigt röra en sked utefter sockerlagens
skummande yta, då och då för att få skeden fri från vad som
fastnat vid den knackande den mot en tallrik, som redan var
övertäckt av i gult och skärt stötande, mångfärgade
skumhinnor med stänk av neddroppad blodröd saft. »Det skall
smaka dem att få slicka i sig det här till kvällstet!» tänkte
hon om barnen, erinrande sig, hur hon själv, då hon var
liten, hade förvånat sig över, att de stora icke brydde sig
om att äta det som just var allra godast — syltskummet.
— Stiva säger, att det är mycket bättre att ge pengar,
— fortsatte Dolly det påbörjade intressanta samtalet om
hur man lämpligast skulle ge gåvor åt tjänstefolket, —
men...
— Hur kan det vara tal om pengar! — inföllo på en
gång furstinnan och Kitty. — De sätter just värde på att
få saker.
— Nå, för att ta ett exempel, så köpte jag förra året
åt vår Matrjona Semjonovna inte popelin men något i den
stilen, — sade furstinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
