- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
169

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

varken förmögenhet eller social rang behövs hos hans
hustru. Han behöver blott ett — en god, älsklig, lugn
kvinna.

— Ja, med henne kan man då få det lugnt och bra, —
instämde Dolly.

— För det tredje fordras det, att hon älskar honom.
Och även det kan man räkna på... Så, det vore då för
bra!... Jag väntar på, att de kommer ut ur skogen och
då har fått allt klart sinsemellan. Jag skall strax kunna
se det på ögonen. Jag skulle bli så glad! Vad tror du,
Dolly?

— Ja, men bliv då inte så upprörd. Det är inte bra för
dig att utsätta dig för oro, — sade modern.

— Å, jag oroar mig inte alls. Det tycks mig bara, som
om han skulle komma att fria i dag.

— Ack, det är så underligt, då en man framställer sitt
frieri... Det är som en skiljevägg, som plötsligt ryckes
undan, — sade Dolly, med ett eftertänksamt leende
erinrande sig denna stund i sitt och Stepan Arkadjevitjs
förgångna.

— Mamma, hur var det, då pappa friade? — sade
plötsligt Kitty.

— Det var ingenting ovanligt alls, det var ingenting
särskilt, — svarade furstinnan, men hennes ansikte sken
upp vid denna erinring.

— Nej, men hur var det? Mor höll ju av honom, innan
man tillät er att talas vid?

Kitty erfor en särskild tjusning i att nu kunna tala
med sin mor som med en jämlike om dessa de allra
viktigaste frågorna i en kvinnas liv.

— Naturligtvis höll han av mig, han kom ut på landet
till oss på besök.

— Men hur blev det avgjort, mamma?

— Du tror visst, att ni hittat på något nytt? Allt är
ett och detsamma: det blev avgjort genom blickar,
leenden...

— Så bra uttryckt, mamma! Det är just blickarna och
leendena, — bekräftade Dolly.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free