Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjätte delen
- III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III.
Kitty var särskilt glad att få tillbringa en stund ensam
med sin man, därför att hon märkt, att det över hans
allting så snabbt avspeglande ansikte hade kommit en skugga
av förtret, då han vid sin ankomst på terrassen hade frågat
varom man samtalade och icke fått något svar.
Då de vandrande vid varandras sida framför de andra
kommit utom synhåll från hemmet och befunno sig på den
nedkörda, dammiga, av rågax beströdda körvägen, stödde
hon sig hårdare mot hans arm och tryckte den till sig. Han
hade redan glömt av det korta obehagliga intryck, han nyss
haft, och på tu man hand med henne, vars förestående
moderskap städse upptog hans tankar, erfor han nu den för
honom alltjämt nya och glada, från all sinnlighet fria
njutningen att vara nära en älskad kvinna. De hade ingenting
särskilt att tala om, men han ville höra ljudet av hennes
röst, som nu liksom även blicken under havandeskapet hade
ändrat sig. I hennes röst fanns det liksom i hennes blick
en mjukhet och ett allvar, som påträffas hos människor, som
städse låta hela sin varelse samla sig till ett enda älskat värv.
— Du blir väl inte trött? Luta dig bättre mot mig, —
sade han.
— Nej, jag är så glad att få vara ensam en stund med
dig, jag måste erkänna, att hur trevligt jag än har i
släktingarnas sällskap, saknar jag ändå med vemod våra
ensamma vinterkvällar.
— Det var bra, men också detta är bra. Både då och
nu har vi haft det bra, — sade han och tryckte hennes
arm mot sin.
— Vet du, vad vi talade om, då du kom?
— Om syltning?
— Ja, även om syltningen, men sedan om hur man friar.
— Å! — sade Levin, som mer lyssnade till klangen i
hennes röst än till de ord, hon sade, och som hela tiden
tänkte på beskaffenheten hos vägen, som nu drog fram
genom ojämn skogsmark, varför han sökte undvika ställen,
där hon kunde stiga fel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0173.html
