Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Och om Sergej Ivanovitj och Varenjka. Har du
märkt?... Jag önskar det så, — fortsatte hon. — Vad
tänker du om det? — Och hon såg på hans ansikte.
— Jag vet inte, vad jag skall tänka, — svarade Levin
leende. — Sergej har i detta avseende gjort ett underligt
intryck på mig. Jag har väl berättat...
— Ja, att han varit förälskad i en flicka, som dog...
— Det hände, då jag var ett barn, jag vet det av vad
jag hört. Jag minns honom den tiden. Han var ovanligt
intagande. Sedan har jag iakttagit honom i sällskap med
kvinnor: han är älskvärd mot dem, några syns han finna
behag i, men man har en känsla av, att de för honom är
människor över huvud, och inte kvinnor.
— Ja, men nu med Varenjka... det tycks vara
något...
— Kanske är det något... Men man måste känna
honom... Han är en säregen, egendomlig människa. Han
lever blott i sitt andliga liv. Han är en människa med en
alltför hög och ren ande.
— Hur? Skulle då detta förnedra honom?
— Nej, men han är så van att blott leva detta andliga
liv, att han inte kan finna sig tillrätta med verkligheten,
och Varenjka tillhör i alla fall verkligheten.
Levin hade nu redan vant sig att djärvt yppa sin tanke
utan att göra sig möda med att helt uttala den i ord. Han
visste, att hans hustru i stunder av kärlek såsom nu kunde
av en antydning fatta, vad han ville säga, och hon förstod
honom också.
— Ja, men hon har inte det slaget av verklighet, som
finns hos mig, jag förstår, att han aldrig skulle kunnat bli
kär i mig. Hon däremot är själisk alltigenom.
— Nej då, han håller så mycket av dig, och det är
mig alltid så angenämt, att de mina tycker om dig...
— Ja, han är god mot mig, men...
— Men det är inte så som med salig bror Nikolenjka...
ni kom att riktigt hålla av varandra, — tillfogade Levin.
— Varför inte tala om det? — fortsatte han. — Ibland gör
jag mig förebråelser, till sist glömmer man bort. Ack, vilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
