- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
175

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förfärlig och dock präktig människa... Ja, vad var det nu
vi talade om? — sade Levin efter en stunds tystnad.

— Du tror då, att han inte kan bli förälskad? — sade
Kitty övergående till sitt vanliga sätt att uttrycka sig.

— Inte det, att han inte kan bli förälskad, — sade Levin
med ett leende, — men det finns inte hos honom den
svaghet, som behövs... Jag har alltid avundats honom och till
och med nu, då jag är så lycklig, gör jag det.

— Avundas du honom, för att han inte kan bli
förälskad?

— Jag avundas honom, därför att han är bättre än jag,
— sade Levin och log åter. — Han lever inte för sig själv.
Hela hans liv är underordnat plikten. Och därför kan han
vara lugn och tillfredsställd.

— Och du då? — sade Kitty med ett ömt och skälmskt
leende.

Hon kunde icke ge uttryck åt den tankegång, som kom
henne att le, men slutsatsen däri var, att hennes man, då
han så hänfört yttrade sig om sin bror och nedsatte sig själv
jämförd med denne, icke var fullt uppriktig. Kitty visste,
att denna bristande uppriktighet berodde på hans kärlek
till brodern och på den känsla av förebråelse, som Levin
erfor av att vara alltför lycklig, och framför allt av hans
ständiga längtan efter att bliva bättre, — hon tyckte om detta
drag hos honom och log därför.

— Och du? Vad har du att känna dig otillfredsställd
över? — frågade hon alltjämt med samma leende.

Hennes bristande övertygelse om hans missnöje med sig
själv gladde honom, och ofrivilligt fick han henne att
nämna orsaken till detta tvivel.

— Jag är lycklig, men inte nöjd med mig själv... —
sade han.

— Hur kan du då vara missnöjd, om du är lycklig?

— Det vill säga, hur skall jag säga?... Jag har i min
själ ingen annan önskan, än att du inte måtte gå och snava
här. Ack, det går verkligen inte an att rusa fram så! —
avbröt han sitt tal med en förebråelse till henne för att hon
gjorde en alltför snabb rörelse, då hon steg över en gren som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free