- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
182

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Att efter den belägenhet, vari hon befunnit sig hos fru
Stahl, få inta platsen som maka åt en sådan man som
Koznysjev, syntes henne som höjden av lycka. Dessutom var
hon nästan helt övertygad om, att hon var förälskad i
honom. Och strax skulle allt detta bli avgjort. Hon kände det
skrämmande. Hon hyste ängslan både för vad han skulle
kunna säga och för att han kanske icke skulle säga något.

Nu eller aldrig gällde det att komma till en uppgörelse.
Det kände även Sergej Ivanovitj. Allt, både i Varenjkas
nedslagna blick och i hennes kinders rodnad, tydde på en
sjukligt spänd förväntan. Sergej Ivanovitj såg detta och
tyckte synd om henne. Han kände till och med, att det
vore detsamma som att förolämpa henne, om han nu
ingenting sade. Han lät snabbt alla skäl, som talade för ett
avgörande, dra förbi sin tanke. Han upprepade också för sig
de ord, varmed han tänkt framföra sitt frieri, men i stället
för dessa ord kom han på grund av ett plötsligt infall att
fråga:

— Vad är det för skillnad mellan Karl Johanssvamp
och strävsopp?

Varenjkas läppar darrade av sinnesrörelse, då hon
svarade:

— Det finns knappt någon skillnad i hatten, bara i foten.

Och så fort som dessa ord blivit utsagda, och både han
och hon begrepo, att det var slut, att det som hade bort
bliva sagt icke skulle bli sagt, började deras sinnesrörelse,
strax förut driven upp till sin högsta höjd, att stillna av.

— Ytan av strävsoppens fot påminner om huden med
två dagars skäggstubb hos en brunett person, — sade
Sergej Ivanovitj med en röst, som redan återfått sitt lugn.

— Ja, det är rätt, — svarade Varenjka leende, och
ofrivilligt kommo de att slå in på en annan riktning i sin
promenad. De började dra sig närmare barnen. Varenjka hade
en känsla både av smärta och blygsel, men samtidigt erfor
hon en förnimmelse av lättnad.

Återkommen hem, fann Sergej Ivanovitj efter att ha
gått igenom alla argument, att han icke bedömt saken
rätt. Han kunde icke svika Maries minne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free