Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
däri en oangenäm erinran om dem, som velat detsamma
men icke kunnat, — och i deras känsla fanns det liksom
samvetsförebråelser.
— Tro vad jag sagt: Alexandre kommer inte, — sade
gamla furstinnan.
Man väntade denna kväll med tåget Stepan Arkadjevitj,
och gamle fursten hade skrivit, att kanske också han skulle
komma.
— Och jag vet varför, — fortsatte furstinnan: — han
säger, att man bör lämna nygifta att vara för sig själva den
första tiden.
— Ja, pappa har alldeles övergivit oss. Vi har inte alls
sett till honom, — sade Kitty. — Och inte är vi då längre
nygifta? Vi är redan som för länge sen gifta.
— Om han inte skulle komma, får jag ta avsked av er,
mina barn, — sade furstinnan med en sorgsen suck.
— Nej, men mamma då! — ropade bägge döttrarna på
en gång.
— Tänk bara, tänk, hur han har det. Han har det
nog...
Och helt oväntat darrade plötsligt gamla furstinnans
röst till. Döttrarna sutto tysta och utbytte blickar med
varandra. »Maman hittar alltid reda på någonting sorgligt
åt sig», sade deras blickar till varandra. De visste icke, att
hur väl än furstinnan befann sig hos sin dotter och hur
välbehövlig hon än kände sig där, bar hon på en smärtsam
känsla av sorg både för egen del och för sin makes
alltsedan de gift bort sin sista dotter, älsklingsbarnet, och det
blivit öde i det gamla boet.
— Vad står på, Agafja Michajlovna? — frågade Kitty
plötsligt gamla Agafja, som med hemlighetsfull min och
allvarlig uppsyn kommit och ställt sig bredvid henne.
— Jag tänker på kvällsmaten.
— Nå, det passar bra, — sade Dolly, — gå du och ordna
med den, så går jag under tiden igenom läxan med Grisja.
Annars får han ingenting gjort i dag.
— Den läxan har jag åtagit mig! Nej, Dolly, låt mig
sköta den saken, — yttrade Levin och reste sig skyndsamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
