- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
187

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vasenjka Veslovskij, en syssling till systrarna Stjerbatskij,
en av den Moskva-Petersburgska aristokratiens unga
eleganter, »en förträfflig kumpan och jägare av liv och lust»
som Stepan Arkadjevitj uttryckte sig, då han föreställde
honom.

Utan att på det minsta låta störa sig av den
förstämning han åstadkom genom att uppenbara sig i gamle
furstens ställe hälsade Veslovskij glatt på Levin, erinrande
denne om tidigare bekantskap, tog och lyfte upp Grisja i
landån och lät honom sitta bredvid en pointer, som Stepan
Arkadjevitj förde med sig.

Levin steg icke upp i landån utan gick tillbaka. Det
grämde honom åtskilligt, att icke gamle fursten hade
kommit, som han satte allt större värde på ju längre han haft
med honom att göra, och att denne Vasenjka Veslovskij,
en för honom helt främmande och obehövlig person, hade
infunnit sig. Denne föreföll Levin ännu mera frånstötande
och onödig i sällskapet, då han framkommen till
förstutrappan, där en livlig skara av stora och små samlat sig,
fick syn på, hur denne Vasenjka Veslovskij med särskilt
älskvärd och galant uppsyn kysste handen på Kitty.

— Jag är cousin med er hustru, vi är gamla bekanta, —
sade Vasenjka Veslovskij och tryckte åter Levins hand
kramande den hårt flere gånger efter vartannan.

— Nå, finns det någon fågel i skogen? — vände sig
Stepan Arkadjevitj till Levin efter att nätt och jämnt ha
hunnit hälsa på alla. — Han och jag har de skarpaste
förväntningar. Hur kommer det sig, maman, att de inte på
länge varit i Moskva? Nå, Tanja, där är något för dig!
Tag fram det där bak i landån, — sade han vändande sig
åt alla håll. — Vad du har blivit fräsch, Dollenjka, —
yttrade han till sin hustru och tryckte åter en kyss på hennes
hand, som han höll i sin ena hand och samtidigt klappade
med den andra.

Levin, som för en stund sedan varit vid den allra
muntraste sinnesstämning, betraktade nu alla med mörk blick
och fann icke behag i något.

»Vem kysste han månne i går med de där läpparna?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free