- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
190

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stora bordet, där kvällsmåltiden var dukad. — Jag har
ännu så mycket att berätta dig.

— Troligen är det ingenting alls.

— Men vet du, att Veslovskij har varit hos Anna. Och
han skall åter besöka dem. De bor ju bara sjutti verst från
er. Och jag ämnar ovillkorligen också resa och besöka dem.
Veslovskij, kom hit.

Vasenjka gick över till damernas sida och slog sig ned
vid sidan av Kitty.

— Å, var snäll och berätta, har ni varit hos henne?
Hur har hon det? — vände sig Darja Alexandrovna till
Veslovskij.

Levin stannade kvar vid motsatta sidan av bordet och
utan att avbryta sitt samtal med furstinnan och Varenjka
iakttog han, att ett livligt och hemlighetsfullt samspråk
utspann sig mellan Stepan Arkadjevitj, Dolly, Kitty och
Veslovskij. Och icke nog med att detta hemlighetsfulla
samspråk underhölls, han tyckte sig märka ett uttryck
av allvarlig känsla i sin hustrus drag, då hon med oavvänd
blick betraktade Vasenjkas välbildade ansikte, medan han
livfullt berättade något.

— De har det mycket bra, — meddelade Vasenjka om
Vronskij och Anna. — Naturligtvis kan jag inte anse mig
vara den, som bör ge ett omdöme, men man känner sig hos
dem som medlem av en familj.

— Nå, vad ämnar de företa sig?

— Det tycks, som om de ärnade sig till Moskva i vinter.

— Det vore trevligt, om vi kunde sammanträffa hos
dem! När far du dit? — frågade Stepan Arkadjevitj
Vasenjka.

— Jag skall tillbringa juli månad hos dem.

— Reser du dit? — frågade Stepan Arkadjevitj sin
hustru.

— Jag har länge velat fara och måste ovillkorligen göra
det, — sade Dolly. — Jag tycker synd om henne, och jag
vet, vem hon är. Hon är en präktig kvinna. Jag far ensam,
då du rest, jag gör ingen besvär med det. Det är till och
med bättre utan dig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free