Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Förträffligt, — sade Stepan Arkadjevitj. — Och du,
Kitty?
— Jag? Varför skulle jag fara? — sade Kitty häftigt
rodnande med en blick på sin man.
— Känner ni Anna Arkadjevna? — frågade Veslovskij
henne. — Hon är en mycket tilltalande dam.
— Ja, — svarade Kitty och rodnade ytterligare, reste
sig och gick bort till sin man.
— Du ger dig alltså ut på jakt i morgon? — sade hon.
Levins svartsjuka hade under de sista minuterna,
särskilt sedan han sett den rodnad, som steg upp på hennes
kinder, då hon talade med Veslovskij, ytterligare stegrats.
Men nu, då han hörde hennes ord, fattade han dem på sitt
säregna sätt. Hur underligt det än längre fram var för
honom att erinra sig detta, stod det i detta ögonblick klart
för honom, att om hon frågade honom, om han skulle bege
sig ut på jakt, intresserade henne detta blott på den grund,
att hon ville veta, om han skulle skaffa detta nöje åt
Vasenjka Veslovskij, i vilken hon, efter vad han tyckte sig
förstå, redan var förälskad.
— Ja, det gör jag, — svarade han henne med den mest
onaturliga, honom själv vidriga röst.
— Nej, stanna hellre hemma i morgon, annars får ju
Dolly alls inte råka sin man, ge er i stället ut i övermorgon,
— sade Kitty.
Innebörden av Kittys ord tolkades nu av Levin: »Skilj
mig inte från honom. Att du far din väg — gör mig
detsamma, men låt mig få njuta av samvaron med denne
härlige unge man.»
— Ack, om du vill, kan vi ju stanna hemma i morgon,
— svarade Levin med konstlad älskvärdhet.
Under tiden hade Vasenjka utan att i minsta mån
misstänka förekomsten av det lidande, som hans närvaro
uppväckt, rest sig från bordet, sedan Kitty lämnat sin plats,
och betraktande henne med leende, vänlig blick följt efter
henne.
Levin lade märke till denna blick. Han bleknade och
kunde för ett ögonblick icke dra andan. »Hur kan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
