Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men tre nya trappsteg gör ju trappan längre...
Vart kommer den då?
— Det vill säja hon kommer nerifrån och går dit hon
ska, — sade arbetaren envist sökande övertyga.
— Hon kommer under taket och rakt mot väggen.
— Bevars väl. Hon börjar nertill. Går så vidare och
vidare och går dit hon ska.
Levin fick tag i en laddstake och började i gårdssanden
teckna en trappa för honom.
— Nå, ser du?
— Nå, som det önskas, — sade snickaren, i vars ögon
det med ens tindrade till, han hade tydligen äntligen fattat
saken. — Jag måste nog göra en ny, kan jag se.
— Nå, gör då som jag sagt, — skrek Levin och satte sig
upp i trillan. — Kör! Håll reda på hundarna, Filipp!
Levin hade nu, sedan han lämnat bakom sig alla
familjebekymmer och bondebestyr, en så stark känsla av livsglädje
och spänd förväntan, att han icke kände någon lust att tala.
Dessutom erfor han den känsla av stark upprördhet, som
varje jägare brukar ha, då han kommer närmare till det
ställe, där han skall jaga. Om det var något, som nu upptog
hans tankar, var det funderingar på, om de skulle finna
något villebråd i Kolpenokärret, hur Laska skulle visa sig
i jämförelse med Krak och hur det skulle lyckas för honom
själv med fågelskyttet. Han måtte väl inte skämma ut sig i
närvaro av en alldeles ny bekant? Oblonskij måtte väl inte
komma att skjuta mer än han? — Det var frågor, som döko
upp inom honom.
Oblonskij erfor en liknande känsla och var också
tystlåten. Endast Vasenjka Veslovskij höll utan uppehåll
muntert målron vid makt. Nu då Levin satt och lyssnade på
honom skämdes han över, hur orättvis han varit mot honom
kvällen före. Vasenjka var i själva verket en präktig pojke,
rättfram, godmodig och synnerligen gladlynt. Om Levin
hade råkat samman med honom under sin ungkarlstid, hade
han helt säkert blivit knuten till honom med nära vänskap.
En smula kände Levin sig dock misshagad av Veslovskijs
brist på allvar och en viss överdriven snobbighet hos honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
