- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Senare bandet /
200

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

IX.



— Nå, vilken färdplan skall vi följa? Låt oss få
noggrant besked, — sade Stepan Arkadjevitj.

— Jag föreslår följande: nu far vi till Gvozdjovo. I
Gvozdjovo finns det på vägen härifrån ett kärr med
dubbelbeckasiner. Bortom Gvozdjovo ligger det härliga
kärrmarker, där det vimlar av enkelbeckasiner och även
dubbelbeckasiner påträffas. Det är hett nu, men vi anländer fram
mot aftonen — vi har tjugo verst att fara — och får gå på
skytte i kvällningen. Så övernattar vi, och se’n i morgon tar
vi de stora kärrmarkerna.

— Och finns det ingenting under vägen?

— Jo, det gör det nog, men vi blir fördröjda, och det är
hett. Det finns två präktiga ställen, men det lönar sig
knappast nu.

Levin hade själv lust att bege sig till dessa ställen, men
dessa platser voro alldeles i närbeten av hemmet, han
kunde när som helst besöka dem, och det var inga
vidsträckta områden, — det lämpade sig icke för tre att skjuta
där. Och därför var han icke alldeles uppriktig, då han sade
att det knappast var något att få där. Då de kommo på
sidan om ett litet kärr, ville Levin fara förbi, men Stepan
Arkadjevitjs erfarna jägaröga upptäckte genast den från
vägen skönjbara sumpmarken.

— Skall vi inte titta dit? — sade han och pekade på det
lilla kärret.

— Levin, låt oss göra det! Det vore härligt! — började
Vasenjka Veslovskij bedja, och Levin kunde icke låta bli
att gå med på förslaget.

De hunno knappt hålla med vagnen, förrän hundarna
kappandes med varandra kilade av mot kärret.

— Krak! Laska!

Hundarna vände om.

— Det blir för trångt för tre man. Jag stannar här, —
sade Levin, som hoppades på, att de andra icke skulle
finna annat än några vipor, som flugit upp skrämda av
hundarna och nu vemodigt klagande kretsade över kärret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/2/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free